Arbetet fortgår nästan som vanligt i den låga betongbyggnaden mitt i skogen i Räppe i Växjö. Här finns ett 80-tal lageranställda och 28 chaufförer. Lunchmatsalen töms långsamt på människor, som återgår till sina truckar. Om några månader kommer mer än hälften av de anställda gå härifrån för sista gången.
– Tog jag någons plats nu?, var det första jag tänkte när jag bestämde mig för att tacka nej till avtalspensionen och jobba kvar på omlastningscentralen.
Maggan Andersson fyller snart 60 år och har blivit erbjuden avtalspension. Cirka 20 000 kronor efter skatt i månaden blir då knappt 11 500. Men hon lever ensam och den pensionen skulle aldrig räcka till hennes hyra och ett vettigt liv som pensionär. Dessutom vill hon arbeta. Hon känner sig inte
klar än.

Maggan Andersson har jobbat på Coops lager sedan 1975, då hon var 25 år gammal.
– Jag blev uppringd av en som frågade om jag ville börja på Coops fruktlager. På den tiden var det ett litet kyffe i centrala Växjö. Så gick det till att få jobb på den tiden. Sedan dess har jag gett hela mitt yrkesliv till Kooperationen.
Det har varit en lång höst fylld av ovisshet. Strax innan sommaren förra året offentliggjorde Coop sina nya planer för lagren. Fem lager skulle bli tre, och resten läggas ner för att i stället bli omlastningscentraler.
Att lagret i Räppe skulle behöva göra sig av med folk blev så småningom ganska uppenbart, men omfattningen var inte känd för de anställda. De hade fått ett nytt fryslager bara ett halvår innan de fick reda på att Coop i framtiden bara vill satsa på en frys för hela landet. Så trots återkommande rykten om att lagret skulle stängas så småningom, var det ingen som riktigt trodde att det skulle ske.

Den 25 augusti, när de flesta kommit tillbaka från semestrarna, kallas de anställda till ett möte. Tre personer från Coops ledning i Stockholm är på plats.
– Jag hade dålig magkänsla inför mötet. Vi visste ju att de skulle lägga ner flera lager. Men på något sätt kände vi oss säkra på att just vi skulle få vara kvar. Med ny frys och de bästa plockresultaten av alla så tyckte vi liksom att det vore ologiskt av dem att göra sig av med oss, säger Gunnar Olofsson.
Men de anställda hade fel. Mötet är kort: Lagret läggs ner och blir i stället en omlastningscentral. Innan årsskiftet sägs 50 av 80 lagerarbetare upp, under nästa år ytterligare 17, när frysarna stängs. Det blir alldeles tyst i samlingssalen.
– Efteråt gick jag direkt ut på lagret och jobbade. Det är den bästa medicinen , säger Gunnar Olofsson.

Han är 51 år gammal och har jobbat ute på lagret sedan det byggdes för 21 år sedan. Av trygghetsskäl kanske, säger han.
Men tryggheten har varit så där under flera år som anställd lagerarbetare på Coop. Kriser har avlöst varandra, omorganisationer, nedskärningar och chefsbyten har blivit vardag. ”Ett vandrarhem för höga chefer” skojar de anställda i Räppe trött.
Och när stängningen är ett faktum upplever de anställda att de fortfarande tvingas jobba vidare i ovisshet. Förhandlingarna med facket har dragit ut på tiden och hösten har gått utan att någon vet vad som väntar efter årsskiftet. Vilka ska sägas upp redan nu, och vilka får jobba kvar ett år till? Bör man leta efter jobb, gå till arbetsförmedlingen redan nu?
I december kommer facket och Coop slutligen överens om hur uppsägningarna ska genomföras när det stora koloniallagret läggs ner.
– Under dagen har människor samlats i olika grupper. De som får behålla jobbet står på ett ställe, och de som fått uppsägningsbeskedet, de står för sig själva och pratar, säger Maggan Andersson.
Gunnar Olofsson erbjuds precis som Maggan Andersson att börja på omlastningscentralen, men tackar nej för att slippa de obligatoriska nattskiften.
– Jag pendlar tolv mil om dagen, så det går bara inte, säger han.
I stället för jobbet får han längre uppsägningstid, nio månader, och nu känner han mest lättnad över att äntligen ha fått ett besked. Nu vet han åtminstone vad som väntar på andra sidan året.

Mikael Bachstätter tillhör de yngre på arbetsplatsen med sina 32 år. Han har nyss köpt hus i Växjö där han bor med fru och två små barn. På lagret har han jobbat till och från sedan han slutade skolan.
– Jag känner mig inte lika utsatt som många andra här. Jag har en utbildning och lite planer på att starta eget. Dessutom ska jag vara pappaledig snart.
Tisdagen en vecka innan jul väntar uppsägningsbeskedet när han kommer till jobbet. Han blir inte särkilt upprörd. Det var väntat och han är beredd.
Men under dagen får han tillbaka jobbet igen. På fryslagret, som har öppet i ett år till. Tillräckligt många av de äldre har då tackat nej till att flytta över, dit eller till omlastningscentralen. Även om det bara innebär ett uppskov är det ett välkommet besked. Tiderna är inte de bästa att bli av med sitt arbete. Oron över att det inte ska gå att hitta ett nytt tillräckligt snabbt finns där. Att hamna i en ond cirkel där ingen vill ha en bara för att man varit arbetslös ett tag. Hur lång tid tar det innan man ses som obrukbar?

Mikael Bachstätter är lättad, men också mycket kritisk till den arbetsplats han nu får stanna kvar på ett litet tag till.
– Det sorgliga är att Coop har så fruktansvärt lojala medarbetare just här. Trots att vi vetat hela hösten att vi inte kommer att få vara kvar, har vi jobbat superhårt och hela tiden haft de bästa plockresultaten. Det är nästan lite sorgligt att det är så.

Py Nygren har alldeles nyss fått sitt uppsägningsbesked.
– Jag blev uppkallad på ett enskilt samtal vid sju imorse, så fick jag skriva på ett papper. Sedan var det klart.
Han är 26 år och har jobbat på lagret sedan han var 17. ”Under all kritik”, säger han om hur uppsägningarna skötts, från rykten till varsel och slutgiltigt besked. Men Py Nygren har samtidigt haft tur. I samma veva som varslen lades fick fackklubben tips om att det behövdes folk till Icas lager i Helsingborg. Ica bjöds in till Räppe där de tog upp intresseanmälningar. Nu hoppas Py Nygren på flytt till Helsingborg framöver.
– Jag och tjejen vill nog ändå röra på oss.
Men att bli uppsagd är inte samma sak som att välja att gå vidare. Det är omöjligt att helt komma runt bitterheten över att allt jobb man har lagt ner, till slut ändå var förgäves. Nu flyttas verksamheten, och ska utföras av andra som på något sätt ska kunna göra samma jobb billigare. Som om jobbet de anställda i Räppe utfört inte varit värt någonting för företaget. Uppsägningsvillkoren Py Nygren fick från Coop är dessutom inte de bästa, enligt hans mening. Han får två månaders uppsägningstid efter nio års jobb på Coop.
– De har hittat en massa pengar till att bygga ett nytt fryslager i Enköping, till exempel. Men inte en spänn har de till de anställda, säger han. Dessutom måste jag jobba varenda minut av uppsägningstiden
Målet för Coop är att bygga en ”modern, flexibel logistiklösning” som ska vara kostnadseffektiv och minska företagets miljöpåverkan. Att människor förlorar jobbet är en olycklig bieffekt. Företag måste vara lönsamma för att jobb ska finnas. De anställda Handelsnytt har pratat med har stor förståelse för att Coop behöver komma på fötter, bli konkurrenskraftigt och lönsamt. Men de är rädda att företaget gör ett misstag.
– Frågar du mig så gör Coop en panikgrej, säger Gunnar Nygren. Det finns inte en chans att de kan plocka bort oss och tro att verksamheten kommer att fungera.
Oavsett hur det går kommer det att bli en annorlunda vinter för alla som jobbar på Coops lager i Räppe. Från att ha varit en stor arbetsplats, ett ställe att räkna med på en liten ort, blir det en stadigt krympande arbetsplats. Och slutet på historien känns oviss.

Fakta: Avtalspension eller vägledning till nytt jobb
Varslen på Coops lager i Växjö lades i början av hösten 2010. Strax innan jul började uppsägningarna.
Uppsägningstiden varierar beroende på hur länge man har varit anställd, mellan två och nio månader.
Under uppsägningstiden har de anställda rätt att söka nya jobb och gå på anställningsintervjuer under arbetstid. De anställda har rätt till ett individuellt anpassat omställningsprogram. De får tillgång till en jobbcoach som ska diskutera fram vad den anställda vill ta vägen efter uppsägningstiden, om det behövs kompletterande utbildningar och hjälper till att skriva CV och ansökningsbrev.
I stället för att utnyttja rätten till jobbcoach finns det möjlighet att få en studiecheck eller starta eget bidrag om 40 000 kr.
De medarbetare som fyllt 60 (62 om man går på Coops tjänstemannaavtal) kan få avtalspension på lite drygt 60 procent av inkomsten.