Inte utan mina vänner

På fredagar går Ann-Marie Larsmyr gärna till stånden på myllriga Möllevångstorget i Malmö, köper färska grönsaker, åker hem och lagar en fredagsmiddag till sig själv.
– Och jag kan ta ett glas vin till maten. Om jag steker en god bit kött, varför skulle jag inte kunna ta ett glas bara för att jag är själv?

Hon kan tänka sig att göra det mesta på egen hand. Hon lagar grytor och fryser in i portioner, gick nyss på bio och såg George Clooneys nya, skulle inte vara rädd att resa själv.
– Men jag skulle inte gå på dans. Nä, gå dit och ställa mig på hyllan.

Hon har varit singel i sju år, efter ett äktenskap, samboförhållande och en dotter som nu är 40. På vardagsrumsväggen hemma i lägenheten hänger bilder på dottern och svärsonen från deras Las Vegasbröllop, och på vitbruna katten Luzy som flyttat till himlen.

Ann-Marie Larsmyr har drivit egen frisörsalong, jobbat i sybutik och de sista åren med peruker. Nu när hon är pensionär och singel betyder vännerna allt. Och de är många. Hon pratar om dem som Resegänget, Tjejgänget, Klasskamraterna, Frisörerna och Odd Fellow-gänget. De åker på konstrundor, läser och diskuterar böcker, går på teater, åker bron över till Köpenhamn, har varit i New York och ska på weekend till Stockholm och se Tomas Ledin. Och så har hon Vänskaparna. En singelklubb för att träffa vänner. Inte för att dejta.
– Jag letar inte efter en man, trivs jättebra. Men det sociala kontaktnätet är viktigt när man lever själv. Vänner är viktigast i livet, förutom barn och barnbarn. Jag ska bli mormor i juli. Jättehäftigt.

Första tisdagskvällen i månaden träffas tolv Vänskapare och spelar det sydamerikanska kortspelet canasta. Denna tisdag tar Ann-Marie Larsmyr som hon brukar, tvåans buss hemifrån Almviksgången till en källarlokal i en bostadsrättsförening några hållplatser bort. Där puttrar kaffet i bryggarna, det dukas hembakade muffins. De turas om att baka kaka.

Canastavännerna, som de kallar varandra, tycker det är tråkigt att inga yngre kommer. Men konstaterar att dagens ungdom hellre umgås på internet.
– Vi har after work på fredagar också. Då bestämmer vi om vi ska göra något till helgen. Gå på bio, teater, åka till Danmark? säger Yvonne Paulinmar som varit med i föreningen ett bra tag.
– Det finns många dejtingklubbar, men här träffas vi förutsättningslöst. Jag är jätteglad för den gemenskapen.

De flesta av Vänskaparna har förhållanden bakom sig.
– Bryter man upp från ett långt äktenskap blir man väldigt ensam. Många vänner hade man gemensamt, säger Ann-Marie Gustafsson som fått nya bekantskaper genom Vänskaparna.
De enas om att det skönaste med att leva själv är att man gör vad man vill, när och hur man vill. Så drar de i gång canastan.
– Vem har röd dam? Har vi tre kortlekar? ropar Yvonne Paulinmar ut.
Tre, fyra timmar spel väntar. De delar in sig i par. Först över 5000 poäng vinner.

Åtta singelkvinnor i medelåldern som skrattar och skämtar rått. De bryter mot normen om tvåsamheten. En singel nästan förutsätts sträva dit, singellivet är ett mellantillstånd, att träffa en kärlek ska vara målet. Ensamstående får ofta frågan om de har träffat någon. De som är gifta får inte frågan varför de är gifta. Men Ann-Marie Larsmyr känner inte att hon behöver förklara sig.
– Sverige har många ensamhushåll. Vi är inte så konstiga längre.

Enda gångerna hon känner sig ofrivilligt ensam är när hon kommer hem från sin sjuka moster och behöver prata ut, men ingen är hemma. Bäst trivs hon när hon vill resa och kan välja sällskap efter vad hon är sugen på.
– Jag gör som jag själv vill. Det är lite hemskt egentligen, man blir rätt egoistisk. Jag ser på min dotter och hennes man nu när de ska ha barn. Det är ett ständigt kompromissande. Vilken tapet ska vi ha? Säng? Vagn?

Storhelger uppbyggda kring idylliska familjesammankomster känns inte ångestladdade för henne. I påskas var hon hos dottern innan hon åkte till canastavännerna. De åt sill, spelade kort, åt lammstek, sov över, åkte på konstrunda.
– Jag kan sysselsätta mig. Jag har ofta projekt på gång, har precis klätt om fåtöljen i vardagsrummet. På mornarna när jag vaknar, jag tycker alltid det är roligt.