Jag köpte en Djurgårdströja en gång för 499 kronor. Det tyckte jag var mycket men då var det ändå Sveriges bästa fotbollslag. Det är det fortfarande, så länge man inte tittar i tabellen.

Det är hemligt vem som köpte Ruths tröja eller George Herman Ruth som han var döpt till. Man måste ha väldigt mycket pengar för att köpa en tröja för 29 tusen tusenlappar. Eller vara ett sjukt stort basebollfan. Förmodligen är man både och.

Jag undrar om köparen också tyckte det var mycket pengar? Försökte han, eller hon, som jag senare göra ett bankomatuttag och undrade ”Vart fasen har alla pengar tagit vägen?” Och kommer han sedan på att ”Visst ja, jag köpte ju en tröja för 29 millar”.

Var det lönehelg och köparen tänkte ”äsch, jag lever bara en gång”? Eller var det en vanlig inköpslista hos familjen Superrik? Köp: tröja, tre Lamborghini (eller Maserati om de inte finns inne) och en skyskrapa i Dubai.

Jag har sett en bild på tröjan. Den är vad man kallar vintage det vill säga gjord före 1970, närmare bestämt 1920. Den är gjord i ylle med texten New York på. Inget jag längtar efter att sätta på mig direkt.

Och inte skulle jag våga ha på sig en sådan dyr tröja heller. Inget man äter spagetti och köttfärsås i om man säger så.

Det gjorde jag på Capri i Italien en gång. Åt spagetti alltså, i en vit t-shirt. Jag var väldigt brun så det var mycket snyggt med en vit t-shirt.  I alla fall innan jag ätit spagetti med tomatsås. Men den kostade bara 59:90 så det var ingen större panik.

En bollkalle fick nyligen Zlatans shorts efter en landskamp. Undrar vad han kan få för dom om 50 år?

Susanna Eklund
Ståuppkomiker och manusförfattare