Jag har fått chansen att testa både och, efter drygt tio år på Konsum fick jag jobb som utredare på Hyresgästföreningen. Från PLU-nummer och kassascheman till pressmeddelanden och bostadspolitiska föredrag.

Att gå från butiksbiträde till utredare kanske låter som ett lite häftigt byte, men jag är en av alla dem som aldrig sa upp mig. Jag trivdes på Konsum och jag insåg att det är bra att ha en anställning i grunden när de där testballongerna spricker. Många var de jämnåriga som sa upp sig när de fick en provanställning på ett ställe som verkade roligare, eller bestämde sig för att jobba i Norge ett år, eller åka utomlands eller vad det nu kunde vara. Ofta kom de tillbaka med svansen mellan benen och fick be chefen om ny anställning. Kanske fick de en. Jag tog istället vara på vårt starka anställningsskydd och hade tur med generösa chefer som gav mig tjänstledigt för studier, testa annat jobb och allt vad det var. Alltid kom jag tillbaka, och jag var glad när jag gjorde det.

Därför kändes det såklart konstigt att säga upp sig. När provanställningen på Hyresgästföreningen övergick till en tillsvidareanställning. Och jag hade trivts som fisken i vattnet. Säga upp sig? Det hade jag bara gjort en gång förut, och det var från ett riktigt skitjobb.

Men omställningen var inte så stor som jag hade farhågor om. Det funkade att jobba på kontor. Jag saknade inte hemska tidiga söndagsmornar i januari, att behöva tjata för att få ordentliga skor, de dagliga oförtjänta utskällningarna av sura kunder, den fantastiskt fåniga och besvärliga slipsen. Men vad saknade jag då? Ja, bland annat att kunna sätta sig ett par timmar och inte behöva tänka så mycket, det mekaniska kassajobbet i rusningstimmarna. Jag saknade att kunna släppa jobbet helt efter arbetsdagens slut, jag saknade att ha nära till jobbet, jag saknade att få direkt bekräftelse på mitt arbete via nöjda kunder.

Det är inte så lätt som att det ena är bättre än det andra, det är olika. Själv är jag bekymrad att de som arbetar med det ena (i butik) har så påtagligt sämre villkor än de andra. Löneskillnader baserat på kön eller yrkesstatus har jag alltid haft svårt för, och den åsikten har inte ändrats för att jag nu råkar ha fått de här bättre villkoren. Både utredare och butiksbiträden behövs för att hålla världen flytande, det är inte rimligt att det ena värderas så påtagligt mycket högre än det andra.

Jens Lundberg
Bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och fd Coopanställd.