Går larmet drar Annelie

Den 27 december fick Annelie Andersson ett sms-larm. En rosenmås hade siktats vid Björnhuvud, på Öckerö utanför Göteborg.
– Jag och en kompis drog direkt, kom fram på morgonen och tog första färjan ut. Vi hann se den. Hade det varit på  julafton, hade vi åkt ändå.
När hon inte jobbar på Ica Maxi i Skövde så är det i naturen hon befinner sig med blicken mot skyn. Skådat fågel har hon gjort i sju år och i dag har hon tagit med oss till Hornborgasjön på Västgötaslätten. Det är ett riktigt regn- och ruskväder. Men Annelie är rätt klädd med vindtät jacka, torgvantar och rejäla kängor.
– Ruskväder kan tvinga ner fåglar på backen som man aldrig får se annars, riktiga rariteter som är på väg norrut och vanligtvis flyger i en bana högt ovanför oss.

Anteckningsboken är alltid med då hon ”skådar”. I den skriver hon antal fåglar av varje art, plats, klockslag och beteenden. När hon kommer hem för hon över allt i Artportalen, en webbsida där fågelskådare samlar sina iaktagelser och gör dem tillgängliga för alla. Där kan hon också följa sin egen utveckling, vilka fåglar hon sett, var och vilket år. Och framförallt hur många fågelarter hon sett. Hon är uppe i 340 arter, och därmed stolt medlem i ”trehundra-klubben” (club 300).
– Mitt slutmål är 375.

Att gilla tabeller och statistik är en fördel för en fågelskådare. Det gäller att ”kryssa” så många fågelarter man hinner under ett år. Våren är en intensiv period, måsar, tranor, änder, sparvar, alla de vanliga fåglarna som går snabbt att hitta. Men så är det de ovanliga, de som ger hjärtklappning. Förra året såg Annelie 16 arter hon aldrig sett förut. 16 riktigt bra stunder.

Det är inte gratis, hon sliter för att kunna se dem. Och det är här larmet kommer in. När någon ser en ovanlig fågel, larmas de andra fågelskådarna via ett sms. Annelie har sin telefon påslagen dygnet runt. Men ibland bara händer det: som i går när hon av en händelse fick syn på en svart stork nära stan där hon bor.
– Då fick jag larma.

Det är det oförutsägbara som är lite av tjusningen med fågelskådning, förklarar Annelie. Det är det som kickar igång adrenalinet. Lika glad och upphetsad som hon blir av ett larm och att åka på ett ”drag”, lika besviken blir hon av att inte kunna åka, eller att fågeln hunnit flyga iväg. Möjligheten kommer kanske aldrig tillbaka. Hon prisar sin familj, mannen Kjell och de två vuxna barnen Anna och Marcus, för deras förståelse. Men också sin chef som ger henne ledigt på kort varsel om det är möjligt.

Fågelskådning handlar också om tålamod. Att stå koncentrerad timme efter timme med alla sinnen på helspänn.
–  När man iakttar fåglarnas beteende, nästan lär känna dem, får se hur de bevakar sina revir, fångar mat och kommunicerar, då glömmer man tiden.

Annelie åker årligen på fem resor, styrda av fåglarnas flytt- och häckningsmönster. I februari bär det av till Skåne, i maj Öland. Och sista helgen i augusti är alltid inbokad. Då är det
Falsterbo Bird Show. Sedan blir det flera turer till Halland.
– Vi är ett gäng som åker till samma ställen varje år. Då skådar vi fågel från det att solen går upp till den går ner.

Att umgås med likasinnade är en viktig del av fågelskådartillvaron. Till Hornborgasjön kommer skådare från hela Europa för att uppleva trandansen. I år fick de vänta. Tranorna kom sent och flög snabbt vidare.
– Som fågelskådare ingår man i en stor familjär gemenskap.

Av: Lena Bäckman Lägerdal