Farhågan var att de stora skillnaderna mellan ekonomierna i olika euro-länder skulle skapa problem. Handels var en av de organisationer som varnade för riskerna med euron, och argumenterade för ett Nej i folkomröstningen.

Så här 10 år efteråt kan jag känna – tänk så bra om vi ändå hade haft fel! Tänk om Irland och Spanien sluppit sina spruckna bostadsbubblor! Tänk om pensionärerna i Grekland och Italien sluppit drastiskt sänkta pensioner! Tänk om arbetslösheten i Spanien och Grekland inte stigit till katastrofsiffror! Tänk om löntagare i södra Europa sluppit lönesänkningar, i strid med ingångna avtal! Men tyvärr hade vi euro-kritiker bara alltför rätt i våra varningar.
Sverige har, tack vare vår egen valuta, kunnat föra en ekonomisk politik utifrån våra förutsättningar. Arbetslösheten är hög i Sverige, men den hade varit långt högre om vi tvingats följa Europeiska Centralbankens (ECB) diktat. Anders Borg borde skänka en tacksamhetens tanke till de 56 procent som röstade nej, och därmed såg till att statens skatteintäkter inte helt rasat under finanskrisen.

Inför folkomröstningen varnade euro-anhängarna för att Sveriges utrikeshandel skulle gå ner om vi behöll kronan, och att vår ränta skulle stiga kraftigt jämfört med euro-räntan. Deras dystra spådomar har visat sig felaktiga. Sveriges export är stark. Det enda som slagit in är att den svenska räntan i dag är högre än ECBs. Men den låga räntan där beror på euro-ländernas usla ekonomi, som tvingat fram räntesänkningar som ändå inte löser problemen med euron.

EU-ledarna håller benhårt fast vid sitt misslyckade euro-projekt. Kostnaderna lastas över på arbetslösa och pensionärer. Viktiga samhällsfunktioner som utbildning, bostadsbyggande och infrastruktur rustas ned. När ska de vakna, och bromsa i den utförsbacke de befinner sig?
Lennart Söderberg, Uppsala