Erika Andersson är armbrytare på elitnivå. Pappa, Lennart ”Skogshuggaren” Andersson, tillhörde sportens toppskikt på nittiotalet. Ett EM-silver finns med på  hans meritlista.
– Jag hade inget val, säger Erika med ett skratt om varför hon fastnade för armbrytning.
Erikas lillasyster Emma och lillebror Linus bryter också arm.
– Jag brukade utmana farsans kompisar och har alltid brötit med polarna, berättar hon.

Det finns en sammanhållning bland armbrytare som överbrygger språkbarriärer och kulturella skillnader, förklarar hon. Armbrytare finns lite varstans. Sporten har gett henne många kompisar runt om i världen. Gänget i klubben Skåne Armsport utanför Bjuv, som tränar tillsammans två gånger i veckan, är väl sammansvetsat. Alla bryter mot alla. Antalet aktiva är 20–25, både kvinnor och män är med. Erika är träningsansvarig i klubben.

Att vara råstark räcker inte för den som vill bli duktig i armbrytning. Mycket handlar om teknik. Man behöver explosivitet och snabbhet i starten. Nio av tio matcher är över på någon sekund. Dessutom behöver en framgångsrik armbrytare styrka i händer, fingrar, handleder, överarmar och rygg. Erika kör fem träningspass i veckan och är noga med sin kost. Det blir mycket kyckling, pasta, potatis, sallad och proteindryck. Hennes sambo är också armbrytare på elitnivå vilket betyder att de båda satsar stenhårt på sporten och att de eftersträvar samma livsstil.
– När jag tränat upp en svaghet i vridet i handleden så upptäcker jag en svaghet någon annanstans. Och då får jag träna bort den.
Detaljerna kan alltid nötas och förbättras, förklarar hon. Det kan handla om hur man ska hålla lillfingret och var man sätter fötterna.
Träningen är viktig, inte minst för att minimera risken för skador på till exempel muskelfästen, men samtidigt finns en övre gräns för hur mycket man klarar av att träna. För två år sedan hade Erika en lång skadeperiod och var tvungen att avstå från tävlingar. Anledningen var att hon tränat för mycket och slarvat med återhämtningen.
Till vardags kör Erika truck på Nowaste Logistics lager i Helsingborg. Hon lastar ut pallar med grönsaker. Där jobbar mer än etthundra killar och fyra tjejer. Det händer att Erika blir utmanad i armbrytning.
– Det är roligt att jag kan spöa killarna, säger hon med ett stort leende.

Tidigare jobbade hon i butik men de oregelbundna arbetstiderna passade dåligt med träning och tävlingar.  Idag och fram till 7 september är Erika i Polen och tävlar i VM och i slutet av månaden är det dags för en stor tävling i Las Vegas. Tjejer och killar tävlar var för sig. Matcherna videofilmas. Att titta på dem efteråt är nästan lika nervöst som känslorna inför själva matcherna, tycker Erika.
– ”Jag är bäst”, jag är starkast, mycket starkare än den andra”, brukar jag tänka innan match. Och att det är så jävla roligt att tävla.
I Las Vegas står de tävlande i strålkastarljus omgivna av kameror och domare. Luften är fylld av förväntan och tävlingsnerver.
– Adrenalinet pumpar i kroppen så att det sprutar ur öronen. Då vill jag bara ha mer. Jakten på att få den känslan är härlig.

Fakta:

Erika Andersson

Ålder: 21 år.
Familj: Sambo.
Bor: Lägenhet i Helsingborg.
Yrke: Lagerarbetare på Nowaste Logistics i Helsingborg.
Lön: 122,50 kronor i timmen.
Aktuell: Deltar i VM i armbrytning Polen 4 till 7 september 2013.
Drömmer om: Att få så många sponsorer att hon kan leva på sin sport eller så att de åtminstone täcker resorna till tävlingarna.