Jag har jobbat med folk från massor av olika länder, med de flesta världsreligioner, själv är jag ateist. Det har gått utmärkt, inga ideal har lösts upp, vi har kunnat samarbeta utmärkt och vi har kommit närmare varandra. Jag har haft spännande diskussioner med dem, på samma sätt som jag haft med Sverigefödda arbetskamrater. Integration brukar det väl kallas. Av Hassan, Elize, Justine, Ali och Salle har jag lärt mig massor, kanske har jag lärt dem något.

Jag blir ledsen när jag ser opinionsundersökningar som pekar på att så många av medlemmarna i LO-förbunden kan tänka sig rösta på det rasistiska partiet Sverigedemokraterna. SD tycker att Hassans bön, men inte Hasses, är ett hot mot vårt samhälle. De vill kasta ut flera av mina kompisar. De fnyser åt invandrade svenskar som gjort sitt liv och sin karriär här. De försöker skapa en konflikt som inte finns. Genom sitt struntprat om massinvandring försöker de inte bara tillintetgöra människans naturliga solidaritet med våra systrar och bröder som flytt till ett bättre liv. SD flyttar också effektivt den politiska debatten till att handla om deras frågor, ängsligt följer de andra partierna efter, samtidigt som andra, mångt mer avgörande politiska konflikter hamnar i bakgrunden.
Att SD är ett konservativt högerparti i ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik med mera glöms bort. Helt enligt deras egen plan.

Själv arbetar jag med bostadspolitik, en av det kommande riksdagsvalets viktigaste frågor. Vad tycker SD i den frågan? Hur vill de få igång byggandet? Ingen vet, ingen tycks bry sig, samtidigt kan alltså hundratusentals tänka sig att rösta på dem för att de slänger skit på invandrare.

Det är omöjligt att vara rasist på mitt nuvarande jobb, bland annat för våra etiska riktlinjer, men det hade varit omöjligt på mitt gamla Konsumjobb också. Vad skulle jag gjort? Sparkat undan Hassans kartongbit? Vägrat arbeta med honom? Tackat nej när Salle erbjöd sig att hjälpa städa upp när jag vält mjölkvagnen? Det är omöjligt, för vi är samma, jag Salle och Hassan.

Den uppdelning som SD jobbar för, splittringen mellan mig och mina arbetskamrater och vänner måste bort. Fler måste inse att vi är samma, med gemensamma intressen och att SD skiter i dem.

Jens Lundberg
Bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och fd Coopanställd