Maria tar fajten för tjejerna

På vilken plats känner du dig otrygg? Tjejerna rabblar ställen. Hemma hos en viss person, på gångvägen mellan tunnelbanan och hemmet, i skolkorridoren, i klassrummet. Var känner du dig trygg? Det blir tyst.

Maria Rosén har varit instruktör i feministiskt självförsvar, som har sitt ursprung i den japanska kampsporten, i fyra år. Hon berättar att svaren på frågorna är desamma. Tystnaden får henne att rysa varje gång. Att hon själv började berodde på vänner. Feminismen, att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, har hon med sig sedan tidiga år.
– Mamma gav mig den styrkan, och hennes nynnande av ”vi måste höja våra röster för att höras”.

När jag frågar om hennes pappa är feminist skrattar hon till.
– Jo, men det är han ju. Med min mamma och sju barn, alla tjejer, hade han inte så mycket att sätta emot.

Fördomarna mot det feministiska självförsvaret är många. En är att det bara är manshatande våldsförespråkare som håller på med det. Men Maria Rosén väljer att se fördelarna. Hon tar upp det i sitt cv. När hon skulle börja jobba på Bilia hade chefen berättat för kollegorna, ”gubbarna i 44-års åldern”, att hon höll kurser i självförsvar. Till en början retades de. Hon förklarade för dem.

– Då ville de att vi skulle hålla kurser på deras döttrars skola, säger Maria Rosén som i dag är ombudsman på Ung vänster.

Vi träffas den 10 mars. Två dagar tidigare, på Internationella kvinnodagen, attackerades och skadades sex personer i en feministisk demonstration i Malmö. Polisen rubricerar händelsen som mordförsök och misstänker att nazister ligger bakom brotten. Att det hände och just på 8 mars har Maria Rosén svårt att ta in.

– Jag blev arg och ledsen. Men det finns motkrafter. Vi är en. Att kunna försvara sig själv ger kraft. Man vågar ta plats och det förbättrar både självkänslan och självförtroendet.

Hon minns sitt första möte med det feministiska självförsvaret. Hon var 15 år och tyckte killarna i klassen var jobbiga. Först kändes det så ovant. Men efter ett tag. Det här är nice. Att ta plats. Att allt var ok. Att hitta ett rum att prata i. För det handlar det feministiska självförsvaret om, att lära sig att man är värdefull. Värd att försvara. Att genom systerskapet dela erfarenheter och peppas. För att bli instruktör behöver man tekniken och fysiken, men framför allt behöver man kunna lyssna.

– Alla tjejer känner en som har utsatts för en våldtäkt. Ingen kille känner en våldtäktsman, säger Maria Rosén, Om man hårdrar det, tillägger hon.

Men långt i från alla som kommer till självförsvarskurserna har varit utsatta för våld. Föreningen som Maria Rosén jobbar ideellt som instruktör på heter självförsvar.nu. De åker bland annat runt i skolor där de tar över gymnastiklektionerna så tjejerna i klassen får testa på. Man ordnar också prova-på-klasser på kvällarna.

– De är mäktigt att se. När de går där ifrån har de växt en halv meter.

Fotnot: Förra året anmäldes nära 20 000 sexualbrott och då är mörkertalet stort. 6000 av dem var våldtäkter. Det är mer än en fördubbling sedan år 2000. Brottsförebyggande rådet, Brå. Siffrorna är preliminära.