Missförstånd och otydlighet kan ställa till en hel del oklarheter.
Eller är det helt enkelt bara så att det jag uttryckligen väljer att lägga krutet på i mina rader, går in genom ena och ut genom andra hos en del.
Och det jag inte skriver om väljer läsaren att lägga krutet på.
Hur som helst så är det jätteroligt när man som författare till dessa rader får feedback på jobbet! Och kan man väcka glädje, irritation, samtycke eller för all del oenlighet med innehållet i raderna, då mina vänner är man på rätt väg kan jag säga!
Att raderna kan orsaka obehag i tankebanorna hos en del och smörja upp smilebanden på andra, det är rent av nåt man får räkna med.
Men att de skulle orsaka ett på amatörnivå snokande detektivarbete kunde jag väl aldrig drömma om.

Min förra krönika handlade ju om hur folk verkar tycka att de med all rätt kan gnälla på rökare och ifrågasätta smala människors utseende = fullt acceptabelt!
Påpekade också att det banne mig aldrig sägs något till tjockisar som moffar i sig, snusare som har prillan på alla andra ställen i mun än där den ska ligga, pengaslösande baginboxdrickare och sist men inte minst de som aldrig verkar tvätta håret.
Och diskuterar man detta med vänner och bekanta så håller de med, ”ja men så är det verkligen, det har jag aldrig tänkt på, vissa saker går bra att säga men andra håller man tyst om” = min poäng med min krönika!
Fick ju även med en släng av vad jag varken vill eller har tid att lägga min energi på. Och även där skiljer vi ju oss också åt kan man lugnt säga – hur och vad man bryr sin hjärna med…

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag efter förra publiceringen hade vissa läsare som ödslade sin energi på att spekulera i: ”Vem är grannen jag umgås och avnjuter fyra timmar powerwalk med per vecka!!??”
Min sista ynka mening orsakade nyfikenhet utan dess like må jag säga!
Men hur är det då, är det då jag misslyckats eller är det då jag lyckats med mitt skrivande?
Eller är det bara så att jag slog huvudet på spiken med så mycket annat jag nämnde (ni vet sånt man håller tyst om) att det bara fanns min stackars granne kvar att lägga energi på.
Jag väljer i alla fall att lägga min på att skratta gott ska ni veta!

Annette Sandberg
Lagerarbetare på Martin&Servera