Inga Kjellin är en god man

God man, kontaktperson, övervakare är några exempel på frivilliga uppdrag man kan ta på sig för att på något sätt stödja medmänniskor som behöver det.
Inga Kjellin är det, en god man. Hon har flera huvudmän, som de personer kallas som behöver en god man. De flesta är äldre som behöver hjälp med att sköta det ekonomiska och bevaka sina rättigheter. Några är yngre funktionshindrade.
– Det ger mig jättemycket att träffa alla dessa människor, säger hon

Inga Kjellin är  i dag pensionär. Tidigare jobbade hon som studieansvarig på Handelsanställdas förbund i Karlstad.
När en väninna berättade om uppdraget som god man lät det så roligt att Inga anmälde sitt intresse. Det har hon inte ångrat, även om det är mycket jobb. Ibland går hela dagarna åt. Det handlar om tillfredsställelsen att lösa problem, att träffa så många olika människor och att lära sig saker. Att känna sig behövd är förmodligen en stark drivkraft hos de flesta.
– En har blivit en väninna och henne träffar jag flera gånger i veckan. Vi har kommit varandra så nära. Jag har också fin kontakt med en del släktingar till huvudmän som dött. Mina huvudmän blir nästan som familjemedlemmar.

Den som behöver en god man befinner sig ofta i en svår situation. Räkningarna kan ha hopats och kronofogden skickar krav. Det blir mycket att reda ut. Att ha kontakt med banker, biståndsbedömare, inkassofirmor, myndigheter och andra tar tid.
Mycket handlar om ekonomi – men inte allt. Det handlar också om se till att personen har det bra och får det den behöver, till exempel vård och hjälpmedel. Men det betyder inte att den gode mannen ska göra det. Ett exempel: Om huvudmannen behöver hjälp med att handla, tvätta eller gå till läkaren, ska den gode mannen ansöka hos kommunen så att personen får hjälp av hemtjänsten med det.
Inga Kjellin gör ofta mer än vad som ingår i uppdraget – men hon är tydlig med att hon gör det av fri vilja.
– I går hjälpte jag till exempel en tant att sätta upp gardiner efter en fönstertvätt. Om man ska vänta på kommunen tar det så lång tid. Men ibland har jag känt att jag måste säga ifrån mot hemtjänsten när de vill att jag ska följa med till läkaren eller liknande.

Inga Kjellin och andra gode män möts ibland av misstänksamhet, men det är kanske inte så konstigt. Plötsligt ska en person som klarat sig själv hela livet få någon som tar över en hel del saker.
– Det har hänt att jag bemötts med aggressivitet, men det har löst sig så småningom. Det är en utmaning att få kontakt med de svåra fallen också. Men jag tar inte människor med psykiska problem, utan det blir mest äldre som behöver hjälp.

Den som är god man får ett arvode, men det står oftast inte i proportion till arbetsinsatsen.
– Jag gör det inte för pengarna, men det är ett komplement till pensionen, som inte är så hög, säger Inga Kjellin.

Arvodet varierar mellan kommunerna, enligt Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare. Det gör också utbildningen för jobbet som god man. Inga Kjellin är mestadels självlärd, men i den godemansförening i Karlstad som hon varit med och startat hjälper man varandra.
Det behövs fler gode män, många står på kö för att få en. Inga Kjellin har haft runt 25-30 huvudmän genom åren.Två av dem har hon haft i 14 år.
– Jag har fyllt 75 nu, men jag har svårt att sluta. Än så länge har jag inte haft några problem med att sköta uppdraget.

Text: Carita Andersson