Fy fan vad jag inte ville plugga vidare. Jag ville jobba, tjäna mina egna pengar, fixa en egen lägenhet, (få en tjej) och slippa instängdheten som skolan symboliserade. Det ordnade sig. Tjejen tog väl lite längre tid, men känslan av att bli vuxen var den bästa jag känt. Få bjuda in kompisar till lägenheten, ha fester (förlåt alla grannar för den där gången någon kände sig tvungen att ringa polisen), åka till Ikea och handla.

Jag tog jobb som vaktmästare innan jag landade på Konsum, heltidslönen räckte för att kunna teckna kontrakt på en hyreslägenhet. Det hade inte lönen på fem-timmar-i-veckan-tjänsten som jag fick på Konsum senare gjort. Men jag gnetade ihop fler timmar, jobbade helg och klarade av det ändå. Hyran var låg och nudlar är gott.

Idag är det där svårare. Det tar längre tid att bli vuxen nu.

Det är svårare att få jobb, ungdomar marineras med entreprenörspropaganda, CV-skrivning och tro-på-dig-självpredikningar. Fast det kanske inte är det som mest behövs. Det behövs instegsjobb, där man kan lära sig, växa och ta mer ansvar. Som jag fick. Vaktis, spärrvakt, Konsum. Handeln är mångas första steg in i arbetslivet. Det jag lärde mig där hade inte hur många inpirationscoacher som helst gjort.

Får du inget sånt jobb, då får du plugga. Det är naturligtvis jättebra att den möjligheten finns. Men själv hade jag hellre bott i ett tält i skogen än att plugga direkt efter gymnasiet. Den känslan var jag inte ensam om, och för alla de som inte klarar högskolebehörighet är det mer än en känsla.

Det ställs också hårdare inkomstkrav för att få ett hyreskontrakt, om det ens finns ett. I Uppsala där jag jobbar får du köa mellan sex och 15 år för att få en lägenhet. Och kön växer. I Stockholm där jag bor är det såklart ännu värre. Men det är inte bara ett storstadsproblem. I Oxelösund, Kinda, Säter, Vaggeryd, Arjeplog och 150 andra kommuner är det också bostadsbrist.

Utanför fönstret fortsätter ungdomarna att spruta champagne och billig folköl på varandra.

Lite lakoniskt kan vi säga till de där överlyckliga, överförfriskade ungdomarna på lastbilarna att baksmällan blir tung. Inte bara morgonen efter utan också en bra tag efteråt. Det är nog inte bara en kommentar över vårt eget åldrande, utan också en tuff sanning. Är man trött på plugget och bara vill ut, bort, som jag ville. Då är det svårt.

Det är tuffare att vara 19 i dag än det var 1999.

Jens Lundberg
Bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och fd Coopanställd