Tränarjobbet gav ny syn på arbetet

Sveriges herrlandslag i goalball har fått kämpa för att komma till Paralympics. Och nu är det nära. 7–18 september hålls de olympiska spelen för funktionsnedsatta i Rio. I grenen goalball har spelarna en synnedsättning.
– För drygt ett år sedan var vi inte ens klara till kvalturneringen och i princip uträknade. För att kunna knipa en biljett till Rio behövdes en helhjärtad satsning och jag kände att det inte gick ihop med min dåvarande position som kolonialchef, minns Florim.

Dygnets timmar räckte inte till och Florim beslöt att säga upp sig från Ica-butiken i Svedala, två mil utanför Malmö. Cheferna var dock tillmötesgående. Florim blev dryckesansvarig i stället och hans schema anpassades till träningar och tävlingar. Han jobbar fortfarande heltid och förbundskaptensrollen innebär ytterligare drygt en halvtid. Ett traktamente utgår men täcker långt ifrån allt nerlagt arbete. Men han ångrar inte valet.
– Ett Paralympics är det största idrottsaktiva kan vara med om och går inte att tacka nej till. Allt är så mycket större, berättar Florim lyriskt.
Siktet är inställt på att ta sig till slutspel.
– Jag tror att vi har en särskild styrka i vår svenska laganda. Vi lägger stor vikt vid att aktivt stötta och peppa varandra, säger Florim.  

Laganda handlar mycket om att engagera varandra och samtidigt se individen och de individuella styrkorna, poängterar Florim. Det gäller även på jobbet.
 – Som kolonialchef började jag alltid dagen med ett morgonmöte där jag gick varvet runt och frågade hur alla mådde. Sedan la vi tillsammans upp planen för dagen, berättar Florim.
Att lyfta spelarna ser Florim som en av sina huvuduppgifter.
– När en spelare har tappat motivationen, eller haft en jobbig period, ser jag till att han lämnar vårt samtal motiverad och inspirerad och fortsätter att kämpa på och träna hårt.
Även här ser Florim en parallell till jobbet.
– När jag möter en arg eller irriterad kund som inte hittar det de vill ha, brukar jag lyckas vända det till att kunden lämnar butiken nöjd och förhoppningsvis motiverad att komma tillbaka.  

Se möjligheterna och inte hindren, så lyder Florims livs- och tränarfilosofi. Inställningen kopplar han samman med erfarenheterna som ledsagare åt sin storebror Fatmir och andra synnedsatta. Det skiljer fem år mellan bröderna. De växte upp i Rosengård och sparkade boll varje dag. Som elvaåring blev Florim Fatmirs ögon. Det var Fatmir som introducerade Florim till goalballen. Sedan 2002 är Fatmir en del av landslaget.
– Fatmir är än i dag en förebild för mig. Sättet han väljer att tackla saker på, värdera sig själv och omgivningen, säger Florim och fortsätter:
– Så om en kund till exempel beklagar sig över att nu blir middagen förstörd eftersom det saknas ingredienser då gäller det att hitta ett alternativ.