Att vråla en svordom så att ens frikyrkofamilj hörde var en mindre revolution. Att vråla att jag är fan så bra var också en revolt mot mig själv som aldrig riktigt tyckte att jag var så himla bra. Dels en revolution mot det inrutade livet. Missförstå mig rätt, jag gillade verkligen skolan. Fick toppbetyg och stipendium. Men det var ändå något med den där nyvunna friheten när jag stod på trappan till gymnasiet för sista gången. Att plötsligt själv få välja vad man ville göra. Att jag fick göra saker av lust, inte för att bli betygsatt. På studentfesten på Grand dansade jag på borden.

Sen kom oron. Vuxen? Få jobb? Plugga? Resa? Flytta hemifrån? Försörja mig själv? Hur sätter man på en tvättmaskin? Kan jag bara få gömma mig under täcket hela livet? Jag låg på kökssoffan, tittade upp i taket, funderade. Vem är jag, vem vill jag vara, vem vill jag bli? Vet inte hur många gånger jag greps av panik.

Vad jag skulle vilja säga till mig själv som student? Till dig som tar handels/florist/frisörstudenten nu?

Oroa dig inte. Oro är kontraproduktivt. Ju mer du oroar dig, desto mindre kommer allt lösa sig.
Var snäll mot dig själv.
Ta reda på dina rättigheter och skyldigheter.
Ta ingen skit.
Kräv kollektivavtal om du får jobb.
Det kommer skitdagar. Spara fina mejl och lappar i en mapp.
Var framåt, men tillåt dig att backa också.
Ät en pizza och tyck att du är störst, bäst och vackrast.
Var duktig om du vill det, men tillåt dig att misslyckas.
Du har ett värde som människa, inte som prestation.
Dröm om drömjobbet. Jobb i charken, brödet, som personal shopper, i kassan, att bli schemaläggare, dekoratör, fruktansvarig, jobba med barnkläder, bli bäst på brudbuketter, göra stans snyggaste håruppsättningar, bli ett serviceproffs. Men dröm bara för din egen skull, inte för andras.
Var ansvarstagande, men bränn inte ut dig.
Att du har minst bröst betyder inte att du är minst värd.
Gå med i facket och a-kassan. Ensam är inte alltid stark.
Säg ja! Säg nej! Säg emot! Säg till!

”I dag börjar livet gumman!” Jag tittar i min studentmössa och på allt vännerna skrev i den. Jag hoppas för alla er som tar studenten nu att livet, att arbetslivet, blir tryggare.

I dag kan tillvaron vara ovärdig för alla er som är framtiden. Korta jobbinhopp, osäkra anställningar, knapert i plånboken, inte få utvecklas i jobbet eller drömma orimliga drömmar. Kurvan över den psykiska ohälsan hos unga går ju inte åt rätt håll.

Den ljusnande framtid är er.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare