”Var är mitt arbetarparti?”
Socialdemokraterna hoppar från den ena tuvan till den andra, anser Christer Cederlöf i en insändare.
Sossarnas agerande på grund av den olösta strejken i Göteborgs hamn har lett till att facket och Svenskt Näringslivs parter kommit överens om att inskränka strejkrätten ifall man inte kan uppnå att skriva kollektivavtal. Återigen har Ylva Johansson och Socialdemokraterna skjutit sig själva i foten när man önskar framstå som ett arbetarparti. För mig ett helt ofattbart agerande från S och jag undrar var deras strateger kommer ifrån. Svenskt Näringsliv måhända?!
Förra gången var när sittande regering lade sig i lönebildningen för lärarna. Man frångick den svenska modellen där arbetsmarknadens parter sköter förhandlingarna om lönerna.
Sen har vi frågan om vinster i välfärden som varit en het potatis där man inom Socialdemokraterna varit oense inom partiet ifall den enskilde medborgaren är överordnad marknaden eller tvärtom. De borgerliga partierna anser att marknadskrafterna själva tillsammans med konsumenterna reglerar valfriheten.
Senaste märkliga utspelet från Socialdemokraterna var när Stefan Löfven kommenterade beslutet i Eskilstunas kommunalfullmäktige att kräva tillstånd för att tigga på stadens gator. Stefan Löfven tyckte att beslutet var bra, men att det inte fanns några planer att genomföra ett nationellt förbud. Dessa återkommande dubbla budskap är förödande för socialdemokraternas trovärdighet. Inom partiet slår man sig för pannan och skyller sina dåliga siffror i väljarsympatiundersökningar på SD.
Det politiska landskapet har blivit en ankdamm där man tutat i medborgarna att liberalismen är valfrihet och svaret på de utmaningar som vårt samhälle står inför. Att marknaden önskar så låga kostnader som möjligt för sina anställda berättar man inte. Man anser den svenska modellen vara förlegad och önskar skrota LAS. Arbetsmiljö är av sekundär betydelse i förhållande till profit och kapitalflykt.
S hoppar från den ena tuvan till den andra, säger en sak ena dagen och byter fot dagen efter.
Var finns det arbetarparti som jag ideologiskt stödjer inför valet i höst? Jag kan bara uppfatta spillrorna från en tidigare arbetarparti som stod på arbetarnas sida och som också visade en stor humanism för de svaga i samhället. Ur led är tiden.