Våra riksdagspartier förhandlar i skrivande stund om vilken konstellation som ska ingå i en ny regering. På ena sidan har vi den borgerliga falangen som är ”liberaler” med stöd av SD som är ett högerpopulitiskt parti. De påstår sig bland annat erbjuda en bättre arbetssituation för de anställda genom lägre skatter, mindre inflytande på arbetet och att nyanlända ska få lägre ingångslöner vilka ska bestämmas av politiker.

På den andra sidan har vi den röda falangen som anser att löner och avtal ska skötas av arbetsmarknadens parter, det vill säga arbetsgivare och arbetstagarnas organisationer. Man vill ha avtalsenliga löner som den anställde kan försörja sig på och en arbetsmiljö som inte utsätter den anställde för psykisk och fysisk ohälsa.

”Vad gör Handels för att motverka stressen?”

Insändare

Med en liten historisk återblick kan konstateras att arbetsgivare i dag betraktar den anställde som en resurs. Arbetslivet har under decennier ändrat karaktär. Arbetsgivarna har endast ett mål och det är att leverera. Detta synsätt har påverkat de anställdas hälsa och välmående, och vi kan dra slutsatsen att det resulterat i högre sjuktal, stress och produktionsbortfall.

Man bör ställa sig frågan vilket pris det är rimligt att betala som anställd för att betraktas som en bra ”leverantör”. Är det att ständigt vara tillgänglig (även på fritiden), att inte kunna känna tydliga mål och roller, att utsätta sin kropp för skada eller att acceptera oacceptabel psykisk påverkan?

Det finns två alternativ att välja mellan som arbetstagare: att antingen vara fri under ansvar eller livegen under arbetsgivaren.

Många arbetsgivare anser att en god arbetsmiljö är för kostsam för att ligga högt på deras prioriteringslista. Man anser också att inflytande från fackliga organisationer är en börda och belastning för en bra avkastning. Att sjuktalen och den psykiska ohälsan har ökat på arbetsplatserna bekymrar inte heller arbetsgivarna nämnvärt.

Personligen anser jag att det är dags för ett upprop mot dessa missförhållanden som man utsätter de anställda för. Vi har en lagstiftning med systematiskt arbetsmiljöarbete och lagstiftning som ska skydda de anställda mot de allra värsta avarterna på jobbet. Tyvärr har vi samtidigt i vår riksdag en majoritet som förordar en försämring av arbetsmiljön och arbetarnas rätt till en dräglig behandling.