”Vad är viktigt för dig på jobbet?”

När Handelsnytt nyss gjorde en läsarundersökning ställde vi bland annat den frågan.

”Att vi blir behandlade som människor”, var ett av svaren. Det är fint i all sin enkelhet. Det är brutalt i all sin tydlighet. Det säger en del om arbetslivet 2019.

Du är en människa, ingen robot, brukar min pojkvän säga till mig. Det är svårt att leva efter i en samtid med höga krav.

Ibland undrar jag om den ökande psykiska ohälsan vi nu ser snarare är hälsosam. Att den är ett helt logiskt sätt att som människa svara på ohälsosamma krav. Är det verkligen vi som har ohälsa eller är det samhället som är ohälsosamt? Ska vi behöva sjukskriva oss, gå i terapi och ta medicin för att klara av dagens samhälle? Är det inte samhället med dess höga puls som ska sjukskriva sig och anpassa sig till oss, människor?

Är det verkligen vi som har ohälsa eller är det samhället som är ohälsosamt?

Det är inte bara arbetslivet som bär skulden till att fler mår dåligt, men en del kan kopplas dit. Dels för att det för många är otryggt och oförutsägbart, dels för att det är stressigt, gränslöst och kravfyllt. Många blir inte behandlade som människor. Det är som att arbetslivet inte kan hantera symtom på mänsklighet. Som att de stör produktiviteten.

Det är som att arbetslivet inte kan hantera symtom på mänsklighet.

Att bli behandlad som en människa på jobbet är inte samma sak som frånvaro av krav, skyldigheter och prestation, utan närvaro av stöd för att uppfylla kraven, lite jävla snällhet och ödmjukhet. Jag vet att det är svårt att som chef alla gånger se till mjuka värden när kortsiktiga resultat, plus på sista raden och det ständiga mätandet triggar en. Det är likväl ett måste.

Men bara för att vi får ett schyst arbetsliv har vi långt ifrån löst alla problem. Vi hastar från jobbet till en pressad fritid. Kreatören Jessica Hallbäck sammanfattar det så väldigt träffsäkert: ”Samtidens omöjliga ekvation: Jobba som att du inte har ett privatliv och kör ditt privatliv som om du inte har ett jobb.”

De sekunder som blir över tar vi upp mobilen. Paus, eh, nej. Hjärnan får hela tiden nya intryck och info att bearbeta. Systemet hinner liksom aldrig återhämta sig. Och så lite dålig sömn på det.

Paus, eh, nej.

Förutom att alla arbetsgivare ska följa de lagar och regler som finns för ett mänskligt arbetsliv, och att jag önskar att fler anställningar blir tryggare för arbetstagarna, så utfärdar jag en remiss till samhället.

FÖRESLAGEN INSATS: Psykologisk behandling, till att börja med tre sessioner. Troligtvis större behov. Prioriterad patient.

MÅLBILD: Behandla människor som människor. Speciellt på jobbet. Så att alla kan få leva sina liv. Inte bara uthärda det.