”Middagen är den bästa och ibland enda chansen att samla familjen under dagen”, står det i ett pressmeddelande jag får. Den som skrivit det utgår inte från en handelsanställds arbetstider. Jobbar man stängning på butiken som har öppet till 22 blir middagen troligen förtärd i ett personalrum eller så får man äta resterna av fredagstacosen ensam i köket.

Det är något visst över att samlas över middagsbordet, om det inte blir ytterligare ett jobbigt krav vill säga. Men att äta middag tillsammans behöver inte betyda mer än en omelett och anspråkslöst snack. I alla fall någon kväll. Mina barndomsminnen av middagarna med familjen är att vi aldrig fick äta framför tv:n utan skulle visa respekt både till maten och familjen. Supertrist då, tacksam nu.

Det är något visst över att samlas över middagsbordet, om det inte blir ytterligare ett jobbigt krav vill säga.

Bara fyra av tio arbetarkvinnor och sex av tio arbetarmän har arbetstid som enbart är förlagd till kontorstid, läser jag i LO:s jämställdhetsbarometer. Många jobbar kväll, helg och natt. I tjänstemannajobb jobbar däremot åtta av tio bara dagtid på vardagar.

Det här med kvälls/helg/natt- jobb är inte bara ett problem för familjemiddagarna. Det gör det också svårt med förskola. Det krävs inte av kommuner att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid.

De som jobbar kontorstid blir stressade av att hämta och lämna på förskolan. Fatta stressen för de som jobbar kväll/helg/natt över att inte ens ha någon förskola att hämta och lämna till?! Att vara beroende av släkt och vänner för att få plockepinnet till liv att gå ihop. Inte sällan skiter sig detta och det blir mamman som får dra det tyngsta lasset, kanske gå ner till deltid. Och så reproduceras det skeva familjeansvaret. Jämställdheten lider och vrider sig.

De som jobbar kontorstid blir stressade av att hämta och lämna på förskolan. Fatta stressen för de som jobbar kväll/helg/natt över att inte ens ha någon förskola att hämta och lämna till?!

En del vill jobba obekväma arbetstider, och samhället behöver folk som jobbar då. Trots att det är fint med familjemiddagar strävar jag inte efter ett samhälle där alla jobbar 8–17. Jag strävar däremot efter ett samhälle som inte bara kräver kvälls- och helgsservice, utan också skapar förutsättningar för det. Ska öppettiderna vara som de är måste övriga samhället följa efter. Det måste funka att jobba i handeln under alla livets faser. Annars får branschen tråkiga och homogena arbetsgrupper och hög personalomsättning.

Det måste funka att jobba i handeln under alla livets faser.

Ett ljus i öppettider-tunneln är att Ikea Borlänge börjat stänga en timma tidigare. Enligt varuhuschefen för att ”köpbeteendet förändras. Vi säljer mer tjänster i dag och har fått andra arbetsuppgifter. Vi ska plocka varor som kunder beställt, leverera hem och hjälpa till att montera”.

De minskade öppettiderna har inte inneburit mindre personal utan man har omfördelat timmarna till andra tider på dagen. Även Ikea i Gävle, Haparanda och Älmhult har kortat öppettiderna. Jag kan inte undgå att undra om detta är början på en trend. När Ikea gör något följer många efter. Som man själv gjorde efter det populära gänget på högstadiet (lila hår och läkarsprit).

När folks ”ändrade köpbeteende” leder till minskade öppettider, men lika många jobb. Det är inte fy skam för familjemiddagarna och jämställdheten.