Upprepa!

Slänger jag ur mig per automatik när jag ställt av pallen på butiksspåret. Aningen generad ser jag mig omkring i hopp om att ingen hörde mig. Vid tilldelningar har vi ju inte våra headset på oss. Då pratar vi inte med roboten som annars var dag kommenderar ut våra nästa steg i öronen på oss.

Börjar tankarna skifta till något annat än det monotona arbetet, eller om vi delar några ord med en kollega, så får vi ofta säga just ”upprepa” för att påminnas om var vi var någonstans. 

Långsamma får skriva under papper

Det var inte alltid så, men nu är det många år sedan skärmarna med touchfunktion ersattes med Pick by voice-systemet. 

Lagermedarbetare kallar de oss, eller kort och gott ”MA” när de skriver om oss. Fast det sker ju mest när vi inte plockar tillräckligt fort. Är vi för långsamma får vi skriva under ett papper där det delges oss att snittet måste höjas. Utbildning kallas det. 

Ju fler titlar desto mindre människor blir vi

På tal om titlar så tror jag att ju fler epitet, namnskyltar, uniformer man tilldelar oss, desto mindre människor blir vi. Det gäller delvis för oss själva, men i synnerhet tycks det gälla i ögonen på dem som står över oss.

Jag tänker ofta på ett citat från den danska filosofen Søren Kierke­gaard:

”När du namnger mig så för­nekar du mig. Genom att ge mig ett namn, en etikett, så förnekar du alla möjliga saker som jag skulle kunna vara.”

Ibland undrar jag hur många människor där ute som helt sonika blir sitt yrke, för att de har gått till jobbet och blivit intalade dagarna i ända att detta är vad de är. 

Fast jag vägrar att tro att vi bara är vårt yrke. 

I väntan på robotarna

Ibland känns det som att vi som lagermedarbetare bara finns där för att det ännu inte har till­verkats någon robot som kan utföra våra uppgifter. Visst kan det kännas totalt meningslöst emellanåt.

Säkerligen är det många i dag som tror att varorna efter ett klick uppstår som ur ett vakuum i butikshyllorna. I verkligheten ligger det dock många timmar och slitna kroppar bakom. 

Finns en mening bortom arbetstiden

I väntan på att vi blir ersatta med robotar är det vi arbetare som alltmer får efterlikna robo­tar. Jag hoppas innerligt att många av er där ute känner att ni har en mening bortom arbets­timmarna.

Klockan tickar långsamt både i kassan och på lagret, men då har du ju tid att fundera på din mening. Sluta aldrig tänka på och drömma om vad som ska fylla tiden bortom arbetstiden. 

För vi har något som inte robotarna har – fritid och drömmar. 

Läs mer om Fredrik här.