Få saker är så vidriga som när någon ber om ursäkt till en.

Varje gång det händer känner jag väggarna krympa ihop till ett biktbås och hur jag förvandlas till en mycket mot­villig katolsk präst. 

Det är en konst att veta när det är på sin plats att be om ursäkt, och en ännu större konst att framföra den till rätt person.

En som inte visste det var en mamma som kom fram till mig när jag satt i kassan häromdagen. Hon verkade upprörd men inte på mig utan på sitt fyraåriga sällskap.

”Gå fram till flickan och be om ursäkt för vad du har gjort”, utbrast hon.

Olika scenarion spelades upp i mitt huvud men det var svårt att förstå vad den här fyraåringen kunde ha gjort mig?

Barnet tittade storögt

”Be om ursäkt, flickan i kassan blir JÄTTELEDSEN när du gör så!”

Barnet tittade storögt på mig och laddade mig med de känslor hennes mamma ville att jag skulle känna. Jag förberedde mig på att agera jätteledsen men ­anade att det skulle falla platt. 

”Visa nu vad du har gjort!”

Hon vecklade ut sin lilla näve framför mig och blot­tade tre kladdiga djungelvrål.

Mamman verkade nöjd över att ha blandat in mig i sin uppfostringskampanj och förväntade sig nu att jag skulle bli lika upprörd som hon.

När jag dröjde med att svara så fyllde hon i ”Hon har stulit godis från godishyllan!” för att understryka brottet. 

Barndomens heliga godishylla

Jag tänkte på min barndoms heliga godishylla och hur mamma sa att vi barn inte skulle köpa därifrån eftersom ”narkomaner går och gräver i lådorna med sina händer!”.

Jag hoppades alltid att jag någon gång skulle få se en ”narkoman” gräva i hyllorna eftersom det var så vanligt, men jag hoppades förgäves.

Den enda person jag någonsin såg gräva med händerna i de där lådorna var min egen mamma, och i den inkonse­kventa andan är jag upp­fostrad. 

Därför är jag tacksam över att den lilla tjuven visste konsten att spara ursäkterna till den som blivit sårad. 

Matilda Josephson är ny krönikör, 25 år och bor i Rågsved. Hon är serietecknare och butiksanställd.

Välkommen som ny krönikör Matilda!

– Tack, det känns jättekul att få skriva i Handelsnytt. 

Vad kommer du skriva om?
– Mänskligt beteende mest. Sedan kommer jag koppla det till mitt eget liv och att arbeta i butik. Det kommer påminna lite om berättelserna i min bok ”Mjölk och människor”. Tror jag! 

Din seriebok har fått en del uppmärksamhet. Vad tycker du om det?
– Det är lite speciellt eftersom det är en så personlig bok, har jag märkt i efterhand. Men det är mest roligt så klart, jag får ju nästan bara höra folks positiva reaktioner. 

Vad är det bästa med ditt jobb? 
– Att det är en så vardaglig och verklig plats där man känner sig nära människor och samhället. Och att få prata med alla gulliga och trevliga kunder.