Personer går på en snötäckt trottoar framför en byggnad med stora fönster. En cykel står parkerad i närheten.

Tobias Janze jobbade som verksamhets­ledare på ABF Umeå i elva år. Nu söker han nytt jobb, precis som de flesta av hans tidigare kollegor.

Ursäkta röran, vi bygger om. Just nu håller vi på att vässa organisationen för framtiden. Därför kan det vara begränsade möjligheter att nå oss på plats.”

Så står det på ABF Umeå­regionens hemsida i januari 2025. Det krassa budskapet innebär bland annat att två anställda ska serva sex kommuner med allt från lokalbokningar till administration, hjälp att arrangera föreläsningar och kurser. 

Tidigare var de tolv anställda. Men när regeringen kraftigt minskar bidragen till studieförbunden – samtidigt som ABF i Umeå tappar verksamhet – behöver någonting göras.

ABF Umeå ska börja om från början – utan majoriteten av de anställda.

Sveriges ­största studieförbund, som vill göra folkbildningen till­gänglig för alla och inte lämna någon utanför, kallar det för att ”vässa organisationen för framtiden”.

– Visst kan det finnas anledning att organisera om, men att vi som jobbat länge inte skulle kunna bära ABF in i framtiden, tycker jag är fel. Man kan inte bara skyffla ut människor och byta ut dem, det är otidsenligt. Det är dessutom ett brott mot ABF:s värdegrund. Jag blir både besviken och förbannad, säger Tobias Janze som arbetat på ABF i Umeå i elva år.

Det här är ABF

ABF – Arbetarnas Bildningsförbund, grundades 1912 av Socialdemokraterna, LO och Kooperativa förbundet.

ABF ska erbjuda studiecirklar, kurser, föreläsningar och kulturarrangemang i alla Sveriges 290 kommuner.

Bland medlemsorganisationerna finns Vänsterpartiet, PRO, Hyresgästföreningen samt flera funktionshinderföreningar och invandrarföreningar.

Enligt idéprogrammet ”Gör en annan värld möjlig” ska verksamheten i ABF grundas på jämlikhet, solidaritet och demokrati.

Statsbidragen minskar drastiskt

Vi backar till december 2023. Regeringen har nyligen med­delat att statsbidragen till studieförbunden kommer att minska drastiskt under de kommande tre åren. ABF kallar beskedet för chockartat. 

På ABF i Umeå vet ingen ännu fullt ut vad de minskade bidragen kommer att få för konsekvenser. De har andra saker att tänka på.

Hösten har varit tung och det har gjorts en arbetsmiljö­undersökning som visat på stora brister i den psyko­sociala arbets­miljön. Det har inte blivit någon jullunch.

Torsdagen den 21 december säger chefen, som på ABF-språk kallas ombudsman, hej då till alla.

Hon är på väg till ett möte med Tomas Wennström som är styrelse­ordförande i ABF Umeå och den som är ytterst ansvarig för ABF i regionen. Allt verkar vara som vanligt. 

Ingen ansvarig på plats

Men när torsdag blivit fredag är ingenting som vanligt längre. När personalen sätter på sina datorer på morgonen har de fått ett mejl från Tomas Wennström.

Där står att ombudsmannen har slutat och personalen uppmanas att inte kontakta henne. Det var som om chefen hade dött, säger en före detta anställd. 

Det finns inte heller någon ansvarig på plats som kan svara på frågor. 

– Där satt vi och ingen visste vad som hänt. Några grät, berättar Tobias Janze.

En person står framför en tegelvägg med snö på marken. De har en svart dunjacka och händerna i fickorna. En trädstam syns i förgrunden.
Verksamhetsledaren Tobias Janze jobbade på ABF i elva år. Bland annat med fackliga utbildningar och kontakter med medlemsorganisationer, främst inom funktionshinderrörelsen. Han har också varit it-ansvarig. Nu söker han nytt jobb.

Under sina elva år på ABF har han jobbat som verksamhets­ledare, både på ett av lokal­kontoren, i Vindeln, och i Umeå. Han har också jobbat med utbildningar för LO-facken och varit ansvarig för kontakter med andra medlemsorganisationer, främst inom funktionshinderrörelsen. Dessutom var han it-ansvarig.

– Jag har alltid tyckt att mitt jobb har varit roligt och jag har haft mycket ansvar. Jag tycker egentligen inte att arbetsmiljön var så dålig, men kanske att chefen borde ha tagit tag i konflikter på ett tidigare stadium. Hon borde ha fått hjälp med det. I stället blev det att hon fick sluta.

När han och kollegorna på ABF går på julledighet pustar de ändå ut tillfälligt. Vad de inte vet är att ombudsmannens plötsliga sorti bara är början.

Nio lämnar 2024

Under 2024 ska nio av dem sägas upp eller självmant välja att sluta. De ska gå igenom två omorganisationer, se fyra chefer börja och sluta.

Musik­huset i Umeå ska läggas ner och de ska tvingas stänga både lokalkontor i kranskommunerna och kontoret på Rådhus­esplanaden i Umeå under delar av året. 

Januari 2024. När Tobias Janze och hans kollegor kommer tillbaka från julledigheten är en vikarierande ombudsman på plats. Nu ska ABF i Umeå börja om. Den vikarierande chefen tar fram en plan på ny organisation och bemanning. 

Det görs också en kompe­tenskartläggning, där alla anställda får fylla i en enkät om sina kunskaper och erfarenheter.

Det görs en risk- och konsekvensanalys. Ökad arbets­belastning, stress, och risk att personal lämnar, är några av riskerna som påtalas.

En som är delaktig i arbetsmiljöarbetet är skyddsombudet Rebecka Nilsson. 

Hon började på ABF i december 2022. Hon ville jobba med jämlikhetsfrågor och var glad att få jobba på en organisation med en värdegrund hon delar. Som alla människors lika värde och rätt till lärande.

– Jag ville verkligen jobba på ABF och jag trivdes med mina kollegor. Men visst fanns det konflikter mellan en del andra. Som ny visste jag inte alltid hur jag skulle göra, arbetsuppgifterna var lite otydliga. Jag började känna mig utmattad och blev sjukskriven på deltid ungefär samtidigt som kaoset började i januari 2024, säger hon. 

En person klädd i lång svart kappa, orange mössa och färgglada vantar står framför en modern glasbyggnad.
Rebecka Nilsson började som verksamhetsutvecklare på ABF i Nordmaling i 2022. En del av tjänsten var förlagd till Umeå. 2023 blev hon vald till skyddsombud och fick mycket att göra i samband med omorganisationerna. Nu vill hon lägga tiden på ABF bakom sig och gå vidare.

”Chockartat – vi tackade inte av dem”

Med kaoset menar hon det som drar i gång inför den första omorganisationen. I mars är den klar. En ny chef anställs.

Musikhuset stängs och tre kollegor sägs upp. De skickas hem med lön och uppmanas att inte använda sin rätt till återanställning om det skulle bli lediga tjänster igen.

– Det var lite chockartat, vi tackade inte ens av dem. Jag tycker att allt är så konstigt skött. Det var väldigt uppenbart att man bara ville bli av med personal så snabbt som möjligt. Det är min upplevelse, säger Rebecka Nilsson.

”Dåligt att släppa allt för vind för våg”

Tobias Andersson har varit verksamhetsansvarig för Musikhuset i Umeå i fyra år. Ett hus med utrustning, scen, studio och replokaler.

Där både gubbrockarna och högstadietjejernas nystartade punkband hade en självklar plats.

Tobias är en av dem som sägs upp och skickas hem med lön i mars – trots att han erbjuder sig att vara kvar och hjälpa till att avveckla verksamheten i Musikhuset.

I stället tar man in en vikarie från ABF Västerbotten för att göra det jobbet. 

– Jag lämnade in nycklarna i slutet av april. Det kändes konstigt eftersom verksamheten fortfarande rullade. Man skapar ju ett känslomässigt band till det man varit en del av i flera år. Det kändes dåligt att släppa alla vind för våg. De medelålders männen kunde ju hyra en privat replokal, men tjejerna som ville spela punk står utan, säger Tobias Andersson. 

En man iklädd en grön jacka och mössa står i en snöig skog med solljus som silar genom träden i bakgrunden.
Tobias Andersson säger att Musikhuset var ett hus där alla var lika välkomna och fick ta plats. ”Som en kille med funktionsnedsättning som jobbade där med mig i tre år. Nu har han ingenstans att ta vägen.”

Han säger att Musikhuset var ett hus där alla var lika välkomna och fick ta plats. 

– Som en kille med funktionsnedsättning som jobbat där med mig i tre år. Nu har han ingenstans att ta vägen.  

Han är kritisk till att Musik­huset lades ner och tycker att ABF hade för bråttom att genomföra en så stor omorganisation som det till slut blev. 

– Som jag förstått det var man missnöjd med hur personalen hade fungerat. Man ville säga upp alla och börja om från början. Jag tycker att det är ovärdigt ABF att agera på det sättet. Det rimliga hade varit att arbeta fram en lösning tillsammans med personalen och en ny ombudsman, för hur man ska jobba med minskad budget och nya direktiv för folkbildning och studieverksamhet, säger ­Tobias Andersson. 

Blixt från klar himmel

Bara några månader senare, i juni, är det dags igen. Då sker omorganisation nummer två. Ungefär samtidigt meddelar chefen som började tre månader tidigare att hon säger upp sig.

I första omorganisationen fick tre anställda sluta. Nu ska fler bort.

Av de nio heltidstjänster som återstår ska bara tre heltider och en deltidstjänst vara kvar. Och då räknas ombudsmannens tjänst in. 

Tobias Janze beskriver beslutet som en blixt från klar himmel. 

– Där hade vi försökt jobba enligt den första omorganisationen och känt att det här nog kunde bli bra. Men så kom det här, jag tycker att det var katastrofalt. Det kändes inte som om det gick rätt till. Man hade forcerat fram det här och vi kände oss som att vi blev bestulna på våra jobb.

När det stod klart hur den nya organisationen skulle se ut, valde Tobias Janze att säga upp sig själv. En allvarlig protest. 

– Jag kände att det här inte skulle bli bra för ABF. Jag ­kunde inte stå för det och sa upp mig. När någon säger upp sig borde man ta det på allvar och åtminstone fråga varför. Men jag fick inte ens ett mejl. 

En person leder en cykel på en snötäckt stig bredvid en orange byggnad med flera fönster.
I Musikhuset repade ungefär 30 band när ABF bestämde att det skulle läggas ner. Bandmedlem­marna var mellan 14 och 82 år.

Ny chef på deltid och distans

I september börjar återigen en ny chef – som jobbar deltid och på distans.

Därför tar man in en vikarie för att dela på chefsjobbet. Den 12 september gör de uppsagda sin sista arbets­dag.

De flesta får förlängd uppsägningstid och varken behöver eller får jobba under den tiden – mot att de förbinder sig att inte kräva sina jobb tillbaka om ABF skulle utlysa lediga tjänster igen.

Något som också händer senare under hösten.

Att ABF i Umeå organiserades om tycker varken Tobias Janze eller hans tidigare kollegor var fel. Med förändrade förutsättningar, färre kurs­deltagare och minskade statsbidrag behövde något göras.

Men hur det gjordes har fått många att reagera. De upplever att ABF som arbetsgivare inte levt upp till sina värderingar.

Tobias Janze beskriver det som otidsenligt. Att bara skyffla ut människor och byta ut dem. En annan tidigare anställd säger: 

– Vi åkte ut med buller och bång. Att man blir uppsagd, det kan man bli, så är det. Det är jättetråkigt och jag hade inte sett det komma. Men på det här sättet, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Tomhet och besvikelse

De som sades upp beskriver i efterhand en känsla av tom­het och besvikelse.

Flera uttrycker att de aldrig hade kunnat föreställa sig att de skulle bli så illa behandlade. 

– Det enda de sa när jag gick från jobbet den sista dagen var ”har du tömt datorn och lämnat in nycklarna?”, säger en före detta anställd. 

Ytterst ansvarig för omorganisationerna är styrelsen med ordförande Tomas Wennström i spetsen.

Han som i ett mejl, julen 2023, meddelade de anställda att ombudsmannen slutat och att de inte skulle försöka kontakta henne. 

Vy genom ett fönster till ett tomt mötesrum med ett rektangulärt bord, stolar, en whiteboard och en tv. På glaset sitter en röd "ABF"-dekal.
Många som jobbar på ABF har sökt sig dit för att de delar organisationens värdegrund.

Tomas Wennström säger att en viktig pusselbit i att förändra ABF i Umeå var att få in ny personal med nya kompetenser. Till exempel en kulturproducent, en kompetens han menar inte fanns hos den befintliga personalen. 

– Vårt uppdrag är att dra i gång verksamhet, vi hade tappat 65 procent sedan innan pandemin. Men de personer vi hade anställda var inte de personer som behövdes för att kunna möta förändringarna. Det väckte förstås väldigt mycket missnöje, många kände sig utsatta.

Han anser att man gjort allt ”by the book”. Om det är något han ångrar så är det att han som styrelseordförande inte tog tag i problemen på arbetsplatsen tidigare. 

Handels: Inte förväntat detta av ABF

I förhandlingarna med ABF företräddes de anställda av Handels ombudsman Andreas Sjögren. Han menar att den första omorganisationen var en stor förändring, men att det ändå fanns förutsättningar för att det skulle bli bra. 

– Vi trodde att med en nyrekryterad chef och en något mindre personalstyrka skulle det finnas en bra framtid för ABF i Umeåregionen, säger han. 

När det stod klart att ledningen ville göra ännu en omorganisation, som innebar en kraftigt minskad personalstyrka, blev han förvånad. 

– Jag kände inte igen arbetsgivaren. Ingen hade förväntat sig detta av ABF. Visst är det ett jättestort stålbad som hela ABF ska igenom, men jag tycker att man tog i alldeles för hårt. Man monterade ner folkbildningen alldeles för mycket, säger Andreas Sjögren. 

Handels och ABF står varandra nära, både ideologiskt och organisatoriskt. Det är till exempel ABF som håller i många av de fackliga utbildningarna.

Några av de anställda på ABF i Umeå upplevde att det blev svårt att känna förtroende för Andreas Sjögren, som är partikamrat i Socialdemokraterna med ABF-styrelsens ordförande Tomas Wennström. Men de fick inte byta ombudsman. 

– ABF och Handels är så nära, så det går inte att inte känna varandra, det är oundvikligt. Men jag hade stöd av en annan ombudsman här i Umeå och jag bollade också frågan med Handels förbundskontor. Jag tror att utfallet för personalen hade blivit det samma, för här har ju lagar och avtal följts. Däremot tycker jag att ABF har agerat opassande, säger Andreas Sjögren. 

ABF-ordföranden avgår

Tomas Wennström tycker att det hade känts konstigt med avtackningar i det ­rådande läget. 

– Det blev sådana enorma anklagelser, framför allt mot mig som styrelseordförande. Då hade det känts väldigt märkligt att ha någon sorts avslutningssamtal eller avtackningar. På det personliga planet kände jag mig otillräcklig och var själv nära att gå in i väggen. 

I december 2024 meddelar Tomas Wennström att han avgår som ordförande. Då har redan ombudsmannen som började på ABF i september sagt upp sig och flera leda­möter lämnat styrelsen.

Då stängs också expeditionen i centrala Umeå tillfälligt, med hänvisning till personalbrist. Det är svårt att få kontakt med ABF eftersom också lokalkontoren håller stängt. 

Har blivit industrimontör

I dag, 2025, har Tobias Anders­son bytt Musikhuset mot ett arbete som industrimontör. Tobias Janze söker nytt jobb, som de flesta av hans tidigare kollegor. 

Skyddsombudet Rebecka Nilsson har inte hittat något nytt jobb än.

Men säger att det, sett så här i efterhand, kanske var bra att hon blev uppsagd.

– Jag kände redan i juni att jag inte skulle bli frisk på den här arbetsplatsen. Men jag tror inte att jag hade sagt upp mig själv. Jag blev arbetsbefriad väldigt snabbt och det var ­också en chock. Det blev en slags stress, för jag ville avsluta på ett bra sätt. Men sen, när allt var klart, så var det ändå en lättnad att få lägga allt bakom sig. Nu vill jag bara vidare.

Efter omorganisationerna och uppsägningarna består den nya, ”vässade” organisationen, ABF i Umeå, av två anställda. En ny ombudsman håller på att rekryteras och en administratör har tagits in på halvtid. 

De kämpar på för att ge så bra service de kan till medlemsföreningarna. Men det är svårt att hinna. De säger att de är trötta, slitna och snart utbrända. Och att de nu önskar stabilitet, kloka beslut och engagemang som gör att det vänder. 

Ovanför dörren till kontoret lyser fortfarande skylten: ”ABF – gör en annan värld möjlig.” 

Var tredje krona till ABF försvinner

Regeringen och Tidöpartierna har skurit ner kraftigt på statsbidragen till studieförbunden, där ABF är det största. Under åren 2023–2026 minskar statsbidragen med 500 miljoner totalt. För ABF innebär det en minskning på ungefär 30 procent. 

Alla ABF:s avdelningar har tvingats att säga upp personal och skära i verksamheten. 

Hittills har mer än var femte anställd på ABF varit tvungen att sluta. Men enligt ABF:s ekonomichef Fredric Waern kan det bli mer än så. 

– Det kommer en smäll till 2026 och alla enheter har kanske inte agerat fullt ut på de minskade statsbidragen. Dessutom har förbundsexpeditionen minskat personalstyrkan med ungefär 20 tjänster, säger han.  

ABF:s kommunikations- och verksamhetschef, Fredrik Pettersson, säger att nedskärningarna kommer tvinga ABF att dra ner ytterligare de kommande åren.

När det gäller hur nedskärningar och omorganisationer har skötts på ABF i Umeå så hänvisar han till att ABF består av självstyrande enheter.

– Jag kan inte svara på hur det har gått till där. Jag är inte insatt i det, men det låter som en dålig upplevelse. Men att anställda på ABF och andra studieförbund drabbas av nedskärningar, det är ofrånkomligt i ett läge där var tredje krona försvinner, säger Fredrik Pettersson.