Uthyrd och utsliten

Erik har plockat 10 ton varor om dagen i flera år. Nu är ryggen slut.

– När jag ställde mig på trucken small det till i ryggen. Jag stod på knäna och försökte häva mig upp men fy fan vad ont det gjorde. Jag kunde inte andas.

Kollegor kom med Alvedon. Det var ett diskbråck.

Sedan Erik var 18 år har han jobbat åt olika bemanningsföretag. Han har mest varit uthyrd till lager för att jobba med varuplock. Arbetsuppgifter som forskare, arbetsmiljöinspektörer och fack varnar för. Det är tungt, slitigt, monotont.

Chefen på livsmedelskedjans lager sa det rakt ut till de bemanningsanställda på ett möte. ”Det är inte meningen att ni ska jobba här hos oss i mer än tre år. För då har vi kört slut på er”. Det är en mening Erik aldrig kommer glömma.

För honom är det självklart att skadan beror på jobbet. Sjukgymnasten säger att han måste lyfta på ett annat sätt, mer ergonomiskt.

– Men vi kan inte jobba på det sättet. Om jag skulle lyfta rätt skulle jag bara klara av att göra hälften av det jag måste göra på en dag. Och då skulle jag bli utbytt direkt.

Det finns mål för hur mycket han måste plocka varje dag. Lagret han jobbar på har samma mål för sina egna anställda och bemanningspersonalen.

– Skillnaden är att företaget inte kan göra så mycket åt att deras egna anställda inte når upp till målen. De kan ha en dålig vecka. Eller en dålig månad. För mig går det bra att ligga minus en dag eller två. Men då måste jag ta igen det under veckan. Och händer det ofta byts vi ut. 

Erik vill inte gå ut med sitt namn, var i landet han bor eller arbetsplats. Och han är inte ensam. Uthyrda är rädda för att prata med oss, trots löfte om anonymitet.

Bemanningsföretagen gjorde sitt intåg på arbetsmarknaden 1993. Facken anser att de ska vara ett komplement vid arbetstoppar. Men på många arbetsplatser jobbar inhyrda år efter år, sida vid sida med företagets egna anställda.

Fredrik Ståhlberg, ombudsman på Handels avdelning i Stockholm, har ansvar för bemanning. Hans erfarenhet är att de bemanningsanställda ofta får göra de tyngre, skitigare och farligare jobben. Dessutom tror han att själva känslan av att en inhyrd kan bli utbytt på dagen bidrar till press och stress.

Det finns ett underförstått prestationskrav, att lyfta fortare och springa snabbare.

– Det finns ett underförstått prestationskrav, att lyfta fortare och springa snabbare. Bemanningsanställda kanske inte har högre uttalade krav än de andra anställda på företaget, men cheferna uppmärksammar och påtalar kraven hela tiden. Om de inte presterar max blir de utbytta. Det är en mycket stor stress som får personalen att må psykiskt dåligt, som gör att de inte kan äta, eller sova.

Fredrik Ståhlberg förstår att det kan finnas starka ekonomiska drivkrafter för företag att använda bemanning. Lönen för inhyrda ligger i genomsnitt på samma nivå som för de egna anställda. Men de kan få ut mer av bemanningsanställda.

– Företagen anser att det som tio av deras egna anställda gör kan 6-7 inhyrda göra på samma tid. De har ett högre tempo med piskan på ryggen.

Problemet är att även bemanningsföretagen har höga krav på sig att leverera. Om deras anställda inte presterar efter förväntan byter företaget till ett annat bemanningsbolag, menar Fredrik Ståhlberg.

Arbetsmiljöverkets statistik visar att arbetsolyckor är dubbelt så vanliga bland bemanningsanställda som i andra branscher.

Heli Aarnipuro är nationell samordnare för den andra inspektionsrundan som Arbetsmiljöverket nu gör mot bemanningsbranschen.

Den har pågått sedan hösten 2016 och i slutet av februari hade runt 150 bemanningsbolag och 260 företag som hyr in bemanning granskats. Då hade AV:s inspektörer hittat 1050 brister hos företagen.

– Det är lite fler än vad det brukar vara och framför allt en högre andel hos själva bemanningsbolagen.

Bristerna hos bemanningsföretagen gäller ofta systematiskt arbetsmiljöarbete, det vill säga att undersöka risker och göra något åt dem, och rehabilitering och arbetsanpassning.

Om man ska raljera lite så handlar det om den här slit och släng-mentaliteten.

– Om man ska raljera lite så handlar det om den här slit och släng-mentaliteten. Bemanningsföretagen marknadsför sig med att de levererar unga och friska människor som är på topp. Och får de några besvär är kunderna inte intresserade av att hyra in personerna längre, säger hon.

Hon säger att hon reagerade när hon tittade på Försäkringskassans statistik för längre sjukskrivningar bland uthyrda.

– Förvånansvärt många är sjuka länge på grund av psykisk ohälsa, muskelproblem och belastningsskador, säger Heli Aarnipuro.

Forskningen kring uthyrda är skral. De få vetenskapliga studier som finns – 45 stycken i hela världen – visar dock på entydiga resultat. Uthyrda mår sämre, är sjukare och skadas oftare på jobbet. Bemanningsanställda får arbetsuppgifter som ordinarie personal inte vill göra. Enkla men riskfyllda. Medan arbetsmiljön har förbättrats för fast anställda har de uthyrda tagit över skadorna, visar forskningen.

Handelsnytt har varit i kontakt med förtroendevalda på de 20 lagerarbetsplatserna där Handels har flest medlemmar. Lagren ägs bland annat av Ica, Coop, Axfood, Ikea, Martin & Servera, Elgiganten och Clas Ohlson.

13 av 19 svarar att de har inhyrda på arbetsplatsen. En har inte svarat.

På åtta av lagren säger de förtroendevalda att inhyrda har samma skydd mot belastningsskador som fast personal.

”De ska ha samma skydd men tyvärr har de mer tryck på sig att prestera än oss fasta anställda. Detta enligt dem själva. Och det gör att risken för belastningsskador för dem blir större. Ingen har tid att tänka på ergonomin,” berättar en facklig representant på ett av lagren.

”Vi har rotation, men bemanningsanställda får det inte i samma utsträckning som den fasta personalen,” säger en annan. En tredje betonar att lagerarbetet är tungt för alla, oavsett anställningsform.

”I bästa fall skulle alla kunna ha en varierande vardag, men så ser det inte ens ut för tillsvidareanställda i dagsläget.”

Det är inte heller lätt för företagets fackklubb att hålla koll på hur de inhyrda mår.

Vi får svaret att hen är sjuk och de kanske skickar en annan.

”De ska ha samma skydd men om en bemanningsanställd blir sjukskriven på grund av en belastningsskada är det inte säkert att vi får reda på orsaken. Vi får svaret att hen är sjuk och de kanske skickar en annan. Därför tycker jag bemanningsföretag är dåligt ur ett arbetsmiljöperspektiv”, säger en förtroendevald.

På lagret där Erik jobbade som inhyrd var cheferna tydliga. De vill inte ha honom tillbaka förrän han kan prestera 100 procent igen. Det är inte deras ansvar att rehabilitera honom. Om han blir bra i ryggen tänker han gå tillbaka till sitt tunga jobb.

– Jag är såklart rädd att det ska hända igen. Jag har slitit som ett djur de senaste månaderna för att bli bra. Men jag har inte så mycket annat val, jag måste jobba efter de krav som finns, annars har jag inget jobb.

I Eriks läkarintyg står det att han i dagsläget inte klarar av att lyfta tungt. Läkaren rekommenderar att han jobbar med andra arbetsuppgifter. Bemanningsbolaget som Erik jobbar åt har nästan uteslutande lagerkunder. Det finns knappt några mindre tunga jobb att omplacera honom till.

– Klarar jag inte jobbet får jag gå hemma med garantilön ett tag. Men det vill bemanningsbolaget inte betala för i längden så sen får jag nog sluta.

Fredrik Ståhlberg på Handels känner igen problemet.

– Jag vet inte i hur många rehabiliteringssamtal jag suttit där arbetsgivaren vill lösa ut den anställda eftersom deras kunder inte tar emot inhyrda med rehab-behov. Det är ofta unga killar mellan 18 och 25 år som har ont överallt efter ett år. Det är kanske deras första jobb och de är slut och sönder. Företagen köper sig fria från sitt rehabiliteringsansvar genom att använda bemanning.

Flera andra ombudsmän, förtroendevalda och uthyrda vi pratar med bekräftar bilden.

Peter Fundberg, ombudsman på Handels i Västerås, är oroad.

– Jag är rädd för att utvecklingen har gått 100 år tillbaka i tiden när daglönarna stod med mössan i hand. Ingen vågar säga ifrån.

Erik tror att han kan få ett nytt tillfälligt jobb, men vill inte bli av med tryggheten i att vara fast anställd, som han är på bemanningsbolaget. Han hoppas att han ska kunna få ett helt annat jobb i framtiden som är mindre belastande för kroppen. Att redan innan han ens fyllt 30 år vara slut i ryggen är jobbigt.

– Jag är inte glad. Hade de inte haft de här höga prestationskraven och tunga plocket hade det här aldrig hänt.