Unga sviker facket – men vill gärna vara med
Bara varannan ungdom är med i facket. Men om de skulle förstå vitsen med det, få fler fasta anställningar och sänkt medlemsavgift kan många fler tänka sig att gå med.
Ungdomar är medlemmar i facket i betydligt lägre grad än äldre. Och siffran sjunker. 1990 var 69 procent av arbetarna i åldern 16-24 år med i facket, 2006 låg siffran på 52 procent. Och då har ändå undersökningen gjorts före medlemsflykten efter årsskiftet. Av 25-29-åringarna är 73 procent med i facket, av 30-64-åringarna 84 procent. Det framgår av den femte delen i LO:s rapportserie Röster om facket och jobbet, denna gång med temat ungdomar och facket.
– Det är inte så konstigt att ungdomar har en lägre organisationsgrad än äldre, det tar en viss tid att komma in på arbetsmarknaden. Det som är oroande är minskningen, säger Mats Larsson, utredare på LO.
Ulla Lindqvist, LO:s andre vice ordförande, säger att man inte ska bli ”jättedeppig över att bara 52 procent är med”, utan titta på att många faktiskt kan tänka sig att gå med. Av 18-29-åringarna som varken är med i a-kassa eller fack kan 74 procent kanske eller absolut tänka sig att gå med. 40 procent kan absolut tänka sig det.
Det finns tre viktiga skäl till att ungdomar inte är med i facket. Av arbetare mellan 18-29 år säger en fjärdedel som varken är med i fack eller a-kassa att de är tveksamma till nyttan. Drygt 15 procent avskräcks av för hög medlemsavgift. Lika många säger att orsaken är att man är tillfälligt anställd. 9 procent säger att skälet är att ingen har frågat.
– Facket jobbar väldigt fyrkantigt med traditionella möten och dagordningar. Vi äldre har tänkt, nu ska vi göra något kul för ungdomarna, istället för att de får göra det själva. Det är helt oacceptabelt att bara 52 procent är med, vi är för dåliga på att förklara varför man ska vara med. Och för att man ska känna nytta av att vara med behövs förtroendevalda på arbetsplatserna, säger Ulla Lindqvist.
Andra förklaringar till att många ungdomar inte är med i facket, men som inte direkt handlar om det fackliga arbetet, är dels strukturomvandlingen. Färre jobbar inom industrin där organisationsgraden är hög medan service- och tjänstesektorn, bland andra handel och restaurang, ökat. Där är färre med i facket. En annan förklaring är att otrygga anställningsformer har ökat – vikariat, behovs-, tim- och provanställningar – och antalet fasta anställningar har minskat.
– Vi måste ha bättre regler för rätten till tillsvidareanställning. Det är viktigt att vi är till för dem med tillfälliga anställningar lika mycket för dem som har fasta anställningar, säger Ulla Lindqvist.