Över kassadisken, medan Emmy Ljungvall på Lagerhaus i Göteborg prismärker badkarsankor, pratar Sandra Sintorn och Sabina Smajic vidare om varför det är bra att gå med i Handels. De lockar med att hemförsäkringen ingår, men Emmy Ljungvall är svårflörtad, hennes sambo har redan en. Målet var en ny medlem. De lyckas inte. Drar vidare.
– Jag har jobbat på restaurang, detta är rena lyxen om man jämför arbetstider och ob. Jag går kanske med om några år när jag blivit bittrare, skrattar Emmy Ljungvall och vinkar hej då.
Sandra Sintorn och Sabina Smajic är två av Handels 26 nyanställda medlemsvärvare i Stockholm, Göteborg och Malmö. Till mitten av november, på dagar, kvällar och helger, är de på köpcentrum för att värva storstadsungdomar, främst de under 30 år. Detta är en del i Handels nystartade 32 miljonersprojekt för att få fler i storstäderna att gå med. Där är medlemmarna inte så många.

I dag och veckan ut ska de åtta värvarna som finns i Göteborg beta av köpcentrumet Nordstan. På Carlings går Jonas Ghauri med i Handels för att ”nä, fan, det känns rätt”. Kollegan Pontus Hallberg är tveksam. Hans blick flackar för att inte missa någon kund och säljmöjlighet, Sandra Sintorn och Sabina Smajic har svårt att få uppmärksamhet.
– Jag har aldrig varit medlem i facket. Jag har jobbat säsong hit och dit, utomlands och så. Och nu jobbar jag både på café och här, ska jag vara med i två fack, frågar Pontus Hallberg.
Om han fick en heltid skulle han förmodligen gå med.
– Då är det definitivt intressant, jag är för trygghet. Jag har nämligen jobbat i en butik som inte hade kollektivavtal och då fick jag ingen tjänstepension. Det är rätt bra att ha.
Värvarna har skickat brev till butikerna om sin ankomst. Vissa har läst det, vissa tror att de är från Handelshögskolan. När Sandra Sintorn och Sabina Smajic tappar sugen sätter de sig en halvtimme. En spelar anställd, en värvare. De tränar på svåra frågor och hur man ska ta en ”kotlettfrilla på MQ” (kotlettfrilla = herrfrisyr med bakåtstruket, ofta vaxat hår, enligt Språkrådets nyordslista, reds anm.).

Göteborgsvärvarna har olika bakgrunder. Sandra Sintorn har jobbat i butik. Sabina Smajic har jobbat på ett intervjuföretag. En annan, Michael Softic har just kommit hem från Brasilien där han varit reseledare i två år, Damon Navandi är kortfilmsskådespelare, och Anton Höber är poet och vissångare.
– Jag spelar moderna visor. Att bara säga visor är som att säga facket. Gammalt och tråkigt.
Värvarna måste vara med i facket nu, säger Handels. Innan anställningen var flera av dem inte det. Ingen har facklig bakgrund, och det har kritiserats. Som en gratistidning uttryckte det ”skulle du själv köpa en bil av någon som aldrig har kört den?” Värvarna tar kritiken med ro. De har en facklig grundutbildning, och deras bakgrunder tycker de gör att de kan se med nya ögon.
– När jag jobbade i butik minns jag när Handels kom. Det var Handelsjackor, politikprat och facktermer. Jag tror inte att unga är dumma, men de har inte den erfarenheten att de förstår det språket, säger Sandra Sintorn.
Varför just dessa medlemsvärvare ska lyckas håva in medlemmar när facket själva inte lyckats, tror de kort och gott handlar om deras bakgrunder och åldrar, 20-30 år.
– Barack Obama har de flesta av de svartas röster. Om en vit person sagt samma sak som honom hade han eller hon ändå inte fått så många. Det är på samma sätt med oss, vi är ungdomar och pratar som dem. Det skulle såklart äldre också kunna göra, men vi har lättare att få trovärdighet. Facket behöver föryngring, säger Anton Höber.
– Jag tycker jättemycket om de gamla fackmänniskorna, man ska inte förringa deras kunskap, men livsstilar och arbetsmarknad förändras.

Värvarna går inte bara runt i butikerna. Några står i en monter – eller ”eventplats” som de hellre kallar den – med datorer, soffor och musik mitt i shoppingstråket. Lite röda-mattan-känsla. Damon Navandi diskuterar med en förbipasserande som skriver ett inlägg om sitt jobb på hemsidan för att få två biobiljetter. Anton Höber har fullt sjå med att hålla barn borta från de gratis stressbollarna och pennorna, suckar lite när vissa använder sofforna som shoppingvilstolar, men glimrar till när någon verkligt intresserad kommer förbi och vill göra inlägg på hemsidan eller ställa en fråga.
– Det har varit många gymnasiekids här som inte fått undervisning i vad facket är, däremot i aktiekunskap. Flashiga kampanjer som denna i all ära, men vad facket är borde ingå i undervisningen.
Orsaken till att de butiksanställda inte är med i Handels är värvarna eniga om. För dyrt.
– Man tror man är odödlig och oersättlig och kan förhandla om lönen själv, säger de.
Några de mött har gått ur för att de inte tyckt att facket hjälpt dem när det hettat till med chefen. En anställd på JC gestikulerar rappt när han berättar om att han inte fick den hjälp han behövde.
– Det är jävligt B när man betalat en viss summa, så jag gick ur. För 30 år sedan stod facket för något, i dag står det för att inkassera pengar. Om jag skulle gå med igen skulle jag vilja ha 30 minuter med någon om vad jag får för medlemskapet istället för en A4 på fackspråk.

På andra sidan shoppingstråket har Damon Navandi tagit sig in på Åhléns och fått Alexia Magnusson att gå med i Handels. Största problemet för de som går med verkar vara att svara på inträdesblankettens fråga om inkomst, man vet inte hur många timmar man lyckas jaga till sig från månad till månad. Alexia Magnusson har tänkt bli medlem länge, har bara inte orkat ta tag i det.
– Det behövs när man inte har fast anställning. Här går vi på vik och man vet inte om de plötsligt kan säga ”hej då, ha det bra”. Det känns säkrare att vara med.
Efter en kort uppsamling för att få pengar till planeringsfika ger värvare Michael Softic sig ut på egen hand, han föredrar det. Det är glest med personal på golvet, den enda som syns är tjejen i kassan. Det blir en kort konversation innan hon blir upptagen.
– Vi har 30 sekunder på oss, sen flåsar kunderna i nacken.
Den före detta reseledaren tycker att man ska kunna bli medlem i Handels så som man bokar en flygbiljett.
– När man bokar flygbiljett kan man välja bort mat och försäkring. På samma sätt tycker jag att man ska kunna välja bort till exempel försäkringar och rabatter på att hyra stugor, och bara ha kvar facket. Den stora grejen för folk är ju kostnaden, säger Michael Softic.

Nordstan stänger klockan sju. Dags för arbetsdagens sista suck. Kedja sofforna, täcka dem med presenning. Låsa in datorerna, montern och stressbollarna. Och räkna nya medlemmar. Elva stycken under veckan i Nordstan.