Det gäller att vara frisk och stark om man ska jobba som lagerarbetare. Den som plockar order på Icas färskvaruterminal i Kallhäll lyfter i snitt nära åtta ton under en arbetsdag. Tusen kollin kan det bli med grönsaker, ost och smör som ska packas för leverans till butikerna. Den som skadas i arbetet eller drabbas av en sjukdom har svårt att hänga med. Men arbetsgivaren är skyldig att försöka hitta andra arbetsuppgifter inom organisationen om någon inte klarar sitt vanliga jobb.

Danijel Ingestad Ivanovic började jobba på Ica i Kallhäll när anläggningen var ny år 2000. Året därpå fick han veta att han lider av nervsjukdomen MS. Den gör honom svag och trött och han tvingas ta allt högre doser av en stark medicin. Lättare arbetsuppgifter utan stress klarar han dock problemfritt och han har därför blivit omplacerad. Sedan en tid arbetar han med städning.
– Det går bra i och med att jag slipper ackordsarbete och tung fysisk belastning, säger han.

I städgruppen har Danijel Ingestad sällskap av andra lagerarbetare som blivit omplacerade på grund av svårighet att klara det slitiga plockjobbet. Det är Leo Morad som fick diskbråck och ischias sedan han gjort misstaget att lyfta en lastpall ensam, Nabi Gharbi som har så ont i ryggen att han knappt kan sitta på en vanlig stol och Sevket Cesmel som har fått epilepsi. Alla trivs med jobbet på städavdelningen och vill helst fortsätta med det.

Men det får de inte. Ica har beslutat om en omorganisation där man skapar en ny avdelning för bland annat varumottagning, kvalitetskontroll och städning. Det blir färre jobb än i dag på dessa funktioner, och de anställda har fått söka plats i gruppen i konkurrens med varandra.
Danijel, Leo, Nabi, Sevket och drygt tio andra anställda blev inte utvalda till jobben på den nya avdelningen. I stället fick de i början av februari besked om att de ska jobba med orderexpedition, det vill säga det vanliga tunga plockjobbet.

Chefen gav dem en lapp att kryssa i om de accepterar omplaceringen eller inte. Facket rådde alla att kryssa i ja-rutan eftersom de fruktar att ett nej är lika med ett farväl till anställningen. Sedan i september förra året ligger nämligen ett varsel om uppsägning av 25 anställda i Kallhäll, och de som inte får plats i den nya organisationen tros ligga pyrt till.

Men ärligt talat är det ingen av de fyra vi talar med som tror att de kommer att klara av plockjobbet.
– Om jag måste plocka är det stor risk att jag blir sämre. Då kommer jag att bli uppsagd, säger Danijel Ingestad Ivanovic dystert.
Nabi Gharbi instämmer, där han står bredvid stolen som ryggsmärtorna tvingade honom att resa sig ifrån i början av vårt samtal.
– Jag kommer att skada mig mer och mer. Jag vet inte vad jag ska göra.