– På lagren kan arbetstopparna vara större än i butikerna. På lagren finns också oftast starka fackklubbar som kan påverka saken, säger Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren.
I avtalsrörelsen 2007 krävde Handels en gräns på max 10 procent inhyrda och visstidsanställda på arbetsplatserna i både detaljhandeln och partihandeln. 90 procent av personalen skulle med andra ord vara fast anställd. Kravet vann inget gehör hos arbetsgivarna och skrevs aldrig in i de avtal som tecknades.

Inför avtalet 2010, när bemanningsfrågan är en av de mest brännande, återkommer Handels med kravet om max 10 procent inhyrd personal i detaljhandeln. I förhandlingarna om partihandeln kräver facket ingen procentgräns. Där säger man i stället att bemanningsföretag får anlitas efter överenskommelse mellan företaget och fackklubben.
– Vår skrivning att det krävs lokal överenskommelse i partihandeln är faktiskt tuffare än den i detaljhandeln. Det är i princip ett fackligt veto mot att anlita bemanningsföretag, säger Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren.

Ett tak för inhyrning är ett önskemål som förts fram av medlemmar inom Handels, bland annat vid de avtalskonferenser som hölls i förbundets avdelningar under hösten. Inom kooperationens logistik slöts i höstas ett avtal som begränsar andelen inhyrda till 10 procent – om inte facket och företaget kommer överens om något annat.

I en insändare i kommande nummer av Handelsnytt kräver sju förtroendevalda Handelsmedlemmar från olika företag att andelen icke tillsvidareanställda ska begränsas till 10 procent.
En av undertecknarna är Rasmus Tallén, ordförande i den centrala fackliga gruppen på Servera. Han säger till Handelsnytt att en procentsats vore bra, men delar uppfattningen att det viktigaste är att facket och företaget kommer överens lokalt.

– Grundregeln ska vara att allt arbete på kollektivavtalsområdet bedrivs på heltid tillsvidare måndag till fredag 07–18. Allt annat ska kräva lokal överenskommelse. På så sätt får medlemmarna ett verkligt medbestämmande. Om allt är färdigförhandlat centralt blir det knappast meningsfullt att vara med i facket, säger Rasmus Tallén.
Han anser dock att Handels på politisk väg bör driva kravet om en lag som slår fast att arbetsgivare som behöver personal i princip alltid ska erbjuda fasta heltidsanställningar.

Ann Johansson är klubbordförande på Ikeas lager i Älmhult och sitter med i förhandlingsdelegationen som gör upp om partihandelsavtalet med Svensk Handel. Även hon betonar vikten av det lokala fackets inflytande.
– Klart att det vore bra med en procentsats men 10 procent kan vara för lite vid extrema arbetstoppar. Det är viktigare att den lokala klubben är med och fattar beslut.
Både Rasmus Tallén och Ann Johansson jobbar på arbetsplatser där bemanningsföretag används sparsamt. Enligt dem själva beror det till stor del på att facket och företaget som regel lyckas enas om lösningar som båda parter kan acceptera.

Samtliga LO-förbund har i årets avtalsrörelse enats om att kräva att bemanningsföretag inte får anlitas så länge det finns uppsagd personal som har återanställningsrätt enligt Las. Detta får betraktas som bemanningsfrågans hårda kärna som LO-förbunden är beredda att gemensamt ta strid för.
Hur detta tas emot av arbetsgivarna återstår att se. Frågan om bemanningsföretag rör i högsta grad arbetsgivarnas makt över hur arbetet ska organiseras, och de är knappast kända för att släppa ifrån sig makt frivilligt.

Svensk Handel har i år krävt att alla allmänna villkor ska lämnas oförändrade i ett ettårigt avtal. Inte ens ob-systemet i detaljhandeln säger de sig denna gång vilja förändra.
Frågan är vad det då finns att förhandla om. Parterna har dock planerat in ungefär lika många förhandlingsdagar som vanligt innan avtalen löper ut den 31 mars, så än lever hoppet om konstruktiva samtal.