Eleverna fixar frisyren

– Första gången jag skulle ha en riktig kund var jag jättenervös. Det var en tjej som ville ha håret lite uppklippt, i det som kallas för ”ökade längder”. Jag sa till henne: du är min allra första kund. Men hon tog det lugnt och det gick bra faktiskt.
Sofia Svahn sköljer ur schampot ur sin klasskamrat Rebecca Tappers hår. Solen lyser rakt igenom rummet och värmer alla vårbleka ansikten. Det är kunddag på Frisörakademin, en privat frisörutbildning placerad i ett industriområde strax utanför centrala Linköping. Det innebär att eleverna i väntan på bokningar kan jobba med uppsättningar på hårdockorna eller fixa varandras frisyrer. Rebecca Tapper har svart, mycket tätt hår.
– Jag kan inte sluta känna på det, det är så otroligt tjockt, säger Sofia Svahn och tar ännu mer schampo i handen.

Vem som helst kan öppna en frisörsalong i Sverige. Men för att kunderna ska veta att den som sätter saxen i håret kan sin sak utfärdar Frisörföretagarna ett gesällprov. För att få göra provet krävs minst tre års utbildning.
– Första månaden jobbar vi inte med kunder, utan är mest här inne.
Evelina Thunholm och Frida Kindgren visar ett rum tomt så när som på ett skåp fullt med nötta dockhuvuden i naturlig storlek. En brunhårig plastdam med högt uppkammad lugg står framme på en rullvagn tillsamman med flera olika borstar, spännen och hårspolar. ”Vi kallar henne Rockabilly” berättar de.
Evelina Thunholm och Frida Kindgren går liksom Sofia Svahn andra och sista terminen på skolan. Efter våren måste de hitta lärlingsanställning i två år innan de får göra gesällprovet.
Längre in i rummet, framför fönstret, står ett stativ uppställt med ett dockhuvud fastskruvat mitt på. Dockans hår är uppdelat i fyra benor som löper som ett kors över skallen. Längs benorna är en luktfri halvgenomskinlig smet inpenslad. Någon har tränat på hur man applicerar hårfärg. För att skona frisörelevernas hud och luftvägar in i det längsta så består smeten enbart av potatismjöl och vatten.
För arbetsmiljön är tuff, det är eleverna väl medvetna om. Om de håller armarna fel när de jobbar kommer genast en lärare och rättar till kroppen. Innan de slutar ska de ha skrivit ett större arbete om hur de ska minimera kontakten med starka kemikalier under arbetsmomenten.
– Man kan förebygga väldigt många problem om man är medveten om dem. Dessutom blir produkterna bättre och bättre, säger Frida Kindgren.
Hon har ingen kund inbokad före lunch så hon tränar på permanent, genom att rulla spolar på sin docka. Hon lyfter en noggrant avskild hårslinga, kammar igenom flera gånger. När håret är på plats runt spolen rättar hon försiktigt till gummisnodden som fäster håret. Den får inte sitta för hårt. Då kan det bli fula veck när permanentvätskan verkar.
Två stolar längre ner står en ett dockhuvud med intensivt röd lugg arrangerad i stora vågor. Hennes plastblick är riktad mot spegeln som hänger ner från taket. Tunna slingor av guld ligger över det röda.
Dockan tillhör 25-åriga Tanja Nytorpet, som ska representera skolan i en hårdesigntävling i Australien den 5 april. Alla deltagare har en timme på sig att göra den bästa håruppsättningen enligt ett förutbestämt tema. Deltagarna reser dit med sina egna dockor, så färg och slingor kan läggas på i förväg. Alla nyanser måste vara perfekta.
– Man måste tänka till så att slingorna hamnar där man vill när man sätter upp håret.

Klockan närmar sig lunchtid och eleverna drar sig i egen takt till lunchrummet. Det är långt till stadens lunchrestauranger, så de värmer sina matlådor i mikrovågsugnarna. Alla äter ganska snabbt.
– Vi tar eget ansvar för hur vi använder tiden när vi inte har lektion. Men det kostar en del att gå här, så man utnyttjar ju tiden, säger Sara Jonasson.
Sara Jonasson och hennes klasskompisar betalar 175 000 kronor för få ett års undervisning och hjälp inför gesällprovet efter avslutad lärlingstid. Och deras skola är inte ensam om att kosta pengar. På gymnasiet finns visserligen frisörlinjer som är gratis, men de är extremt populära och för att komma in krävs höga betyg. Det har därför vuxit fram ett stort antal privata alternativ, mer eller mindre seriösa. Många tar mellan 100 000 och 200 000 tusen kronor för en till två terminers utbildning innan eleverna går ut på praktik.

På senare år har Frisörernas yrkesnämnd, som är ett samarbete mellan Handels och Sveriges frisörföretagare, tagit fram ett antal kriterier utbildningarna ska uppfylla för att bli godkända. Frisörakademin i Linköping är i dagsläget en av 16 godkända utbildningar i landet. Det gör att priset känns mer motiverat, anser Sara Jonasson. Flera av eleverna har tagit banklån för att klara av att betala avgifter och uppehälle. Sara Jonasson bor hos sin tvillingsyster och lånar pengar av sina föräldrar.
– Jag vill göra något jag tycker om. Jag har kompisar som betalat lika mycket för utbildningar som inte är godkända. Vi har åtminstone ordentlig undervisning, säger hon.

Förhoppningen är förstås att kunna försörja sig som frisör. De som går här vill jobba med händerna. De tycker om skapa, göra människor fina i håret. Göra människor glada. Sara Jonasson skulle föredra att vara anställd på en större salong i någon storstad. Gärna ett ställe som också gör sminkjobb och fixar naglar. Även Frida Kindgren hoppas på anställning.
– Det känns tryggare, men egentligen spelar det ingen roll. Har man inga kunder får man inte jobba kvar särskilt länge, säger hon.

Klockan är ett. Alla börjar röra sig åt lite olika håll. Sofia Svahn ska ta snart ta emot en kvinna som vill färga över utväxten i hårbotten och passa på att klippa sig lite. Det var inte mer än ett halvår sedan tjejerna tog emot sina allra första kunder, och var spända hela dagen innan. Jag undrar om det fortfarande är läskigt. Man kan ju klippa fel. Det kan bli fult. Kunderna kan bli arga eller ledsna Men Sofia Svahn är inte särskild spänd, säger hon. Nu vet hon vad hon kan, och är det något finns alltid lärarna till hands.
– Vi släpper aldrig i väg en kund utan att lärarna har tittat igenom håret. Här blir man alltid bra klippt, faktiskt, säger hon och går ut i salongen.