Eviga bilder på var mans arm

”Visst gör det ont men sitt still. Minsta rörelse kan första motivet. Andas!”

Uppmaningen man möts av på Doc Forest tatueringsstudio är tydlig och krävande. Vill man vara fin får man lida pin.
– Numera är det ju alla möjliga som tatuerar sig men när jag började, på 60-talet, var det bara något för kåkfarare och sjömän. Det sågs som något avvikande, säger Ove Skog som är Doc Forests riktiga namn.
Runt om i studion i södra Stockholm sitter intyg på kurser i sterilt arbete och utbildningar om huden på Huddinge universitetssjukhus. För Doc Forest är hygienen a och o och han får då och då se resultatet av vad kompisar gjort på varandra hemma.
– Det är så lätt att få tag i utrustning på nätet nu. Många går till amatörer bara för att det är billigt och tänker sig inte för. De får infektioner och tatueringen går inte att rädda.
Egentligen vill han inte jämföra förr och nu och lyfta fram trender inom tatuering, främst för att man som blivande kund inte ska fokusera på det.
– Det är viktigt att man tittar in i sig själv när man väljer motiv, vem är jag, var har jag för intressen, vad är viktigt för mig. Det man har på insidan ska synas på utsidan. Det är därför det kan vara ett problem med alltför unga som tatuerar sig. När de sedan blir 25 får de ångest och vill göra om dem.
Men en fördel för honom själv med att kunden kanske inte riktigt tänkt igenom vad han eller hon vill ha för motiv är att tatueraren kan sätta större prägel själv.
– Nu kommer många med en helt klar idé och det känns ibland som att man inte får skapa på samma sätt. Men de har ju funderat mycket och det är bra.

Så här i backspegeln kan han ändå konstatera att man kan se tydliga trender som kommit och gått. Under 50-och 60-talen var det sjömansmotiv, båtar, rosor, hav. Alla bilder var i samma stil. På 70-talet blev den japanska stilen, med karpar och blommor stort och den inriktningen finns fortfarande, efter en svacka på 90-talet. MC-gängens mer realistiska tigerhuvuden var också stort på 70-talet.
– På 80-talet och in på 90-talet kom sedan tribals, alla skulle ha band över armen, säger Ove Skog och pekar strax under axeln. Det var inspirerat av gamla sätt att tatuera bland naturfolk och väldigt svarta. Många vill göra om dem nu.
Den mycket spridda svanktatueringen på tjejer slog igenom i mitten av 90-talet.
– Jag tänker på dem som en höfthållare, många tjejer gör bilder runt höfterna.
Dagens trender är bland annat namn, framför allt barnens, och andra textmotiv, citat och verser.
En annan trend, som han tror kan kopplas till de populära tv-programmen Miami Ink och LA Ink, är minnesbilder över någon som gått bort.
Tv-programmen är inte det enda tecknet på att tatueringskonsten nu upplever ett uppsving. På Kulturhuset i Stockholm visas hela sommaren fotograf Björn Abelins utställning ”InkCorporated” med flera års bilder av människor med tatueringar.

Men hur är det då med smärtan?
– Det svider och bränner, men det är en del av upplevelsen, många tycker att det ska göra ont. Men tjejer säger ju att de hellre tatuerar sig än föder barn  Man ska vara utsövd, frisk och ha ätit när man kommer hit.
Doc Forest tatuerar inte på halsen och i ansiktet, av sociala skäl. Rasistiska motiv är inte heller okej.
– Det leder bara till att folk ångrar sig och sen baktalar tatueringskonsten inför andra.
Men det är sällan han får så extrema önskemål. En vanlig kund kan vara vem som helst på utsidan.
– Man ska ju som sagt inte vara för ung men man är aldrig för gammal, ler Ove Skog.