Navet i Sörmland

Lisbeth Palme tar några bestämda steg ut på fotbollsplanen mot målvakten. ”Nu får det väl ändå vara nog. Han måste vila”. De har nyligen stigit av flygplanet, hemkomna från USA. Jetlagen gör henne yr. Hur är det då inte för honom? Men hans blick är fixerad på bollen, fötterna vilar lätt mot gräset, kroppen är böjd, redo att när som helst kasta sig efter fotbollen. Hon måste gripa in. Hon skriker åt domaren: Stoppa matchen. Sedan säger hon bestämt: ”Olof, stig av planen”.
Då var det midsommarafton och året var 1970. I dag, 40 år senare, ställer Sarah Gradin sin bil på parkeringen mitt emot fotbollsplanen. Hon går grusvägen förbi den vita sekelskiftsvillan, Bommersviksgården, upp till receptionen som huserar i den låga röda träbyggnaden från 1970-talet. I horisonten möter de sörmländska tallskogarna sjön Yngern. Sarah Gradin tar av sig ytterkläderna, häller upp en kopp kaffe, tar en runda och hälsar på alla andra i personalen. Sedan sätter hon sig framför datorn och kollar om det kommit några mejl med bokningsförfrågningar eller frågor från redan bokade kunder.
– I dag är det lugnt, konstaterar Sarah Gradin och trummar på receptionsdisken. 50 gäster. En bra dag har vi upp till 300. Vi går ut, för du vill väl se trädfloatingen? Erlanders villa? Bommersviksgården? Vill du ha kaffe förresten?, frågar hon snabbt och engagerat. Sedan hämtar hon andan och vi går ut.

I ett och ett halvt år har Sarah Gradin jobbat som receptionist på Bommersvik. Först via bemanningsföretaget Poolia. Efter två månader blev hon fast anställd. I folkmun kallas Bommersvik för ”Sossarnas högkvarter”. Här har partiets ledare skolats och fostrats, men också kastat av sig kostymerna, vandrat i skogarna och simmat i den ostörda sjön.
– Man blir lite hemmablind, men det är otroligt vackert här. Jag kan ju bada på jobbet under sommaren, säger Sarah Gradin när vi stannar till utanför Bommersviksgården.

Det är på Bommersviksgården som berättelsen om Bommersvik börjar. I början av 1930-talet smider Socialdemokraterna planer på att starta en skola för de unga sossarna. Samtidigt inträffar Kreugerkraschen (se faktaruta). En av dem som drabbas är överste Lundeberg, ägaren till den vitputsade sekelskiftesvillan, Bommersviksgården. Precis när köpet ska ske ställer Lundeberg krav: Inga röda fanor om inte svenska flaggan samtidigt hissas. Lundeberg vill inte heller sälja direkt till SSU. Det blir socialdemokraten Ivan Ohlsson som får agera mellanhand.

I dag försöker Bommersvik vara både ett nav i arbetarrörelsen och en mötesplats för storföretagen. Men det är inte alltid så enkelt.
– En del företag vill inte komma hit. En vd vägrade komma, fast hela hans företag var här, berättar Sarah Gradin medan vi går upp för den knarrande, snirkliga trappan till villans övervåning, där konferensrummen bär namn efter kända socialdemokrater.
Själv är hon trött på att Bommersvik bara förknippas med arbetarrörelsen.
– Vi är så mycket mer, säger hon när vi öppnar dörren till huvudbyggnaden och receptionen.

För de anställda har beslutet att öppna upp för företag inneburit fler utmaningar på jobbet.
– Förr var receptionen en lucka i väggen, säger Anna Åkerblom, som jobbat på Bommersvik i över tio år, och pekar mot det som i dag är en helt glasad vägg med panoramautsikt över Yngern och den berömda bastun där många toppolitiker svettats fram tunga beslut.
– Genom luckan kunde gästerna också beställa en flaska vin eller öl. Flaskorna fick de öppna själva och vi förvarade dem i ett litet kylskåp bakom disken. Då hade ingen vi serveringspersonal, säger Anna Åkerblom.

I dag kan gästerna inte bara få maten serverad vid borden utan också boka olika aktiviteter som exempelvis skogsfloating – då ligger man i hängmattor på bergshällen, hör vattnet slå mot klipporna och ser trädens löv svaja i vinden.
Även om arbetarrörelsen inte längre är de enda gästerna är de ofta här. Socialdemokraterna lägger exempelvis många av sina möten på Bommersvik, såväl internationella som nationella. Det var till exempel här som de rödgröna bildade ett gemensamt regeringsalternativ.

Nu är det snart dags igen. Nästa vecka ska Socialdemokraternas partistyrelse komma och Maria Rytkölä-Holz, som också jobbar som receptionist, bockar av namn på de olika deltagarlistor som kommit.
– De ändras hela tiden, det hör till. Saker och ting händer ju. Det är sådant vi räknar med. Just nu har vi tre listor med olika namn. Det är bara att gå igenom mejlen och kolla vilka som är de senaste ändringarna och se till att listan stämmer. Det är jätteviktigt att det bli rätt så att gästerna åker härifrån med en positiv känsla, säger Maria Rytkölä-Holz medan hon far fram över namnen med en röd penna.
Under tiden har Sarah Gradin kollat om det kommit några nya mejl och börjat rensat receptionsdisken från att-göra-listor.
– Jag gillar inte de här lapparna med grejer som ska göras. Jag vill ha det avklarat. Ordning och reda liksom, säger hon medan händerna far över receptionsdisken på jakt efter ytterligare en lista på saker att göra.

Samtidigt håller Anna Åkerblom på att ladda inför alla bröllop som ska äga rum på Bommersvik i sommar. Det är i stort sett fullbokat, men på kronprinsessans bröllopsdag den 19 juni var det ledigt.
– Vi brukar ha kanske två bröllop per år. Max. I år är det tio! Och all planering. Vi har ju inte något särskilt bröllopspaket. Hos oss kan ju gästen alltid själv bestämma hur de vill ha det. De kan ha bröllopet på logen om de vill eller på bergsklipporna eller i Bommersviksgården eller på ängen eller
Men flexibiliteten ger inte bara utmaningar. Det gör också att det kan ta tid att lära sig jobbet, menar Anna Åkerblom. Först efter ett år brukar man känna sig varm i kläderna. Då har man jobbat igenom många av stamkundernas olika önskemål samt hittat på många egna lösningar.

Just detta gör att Sarah Gradin trivs – ingen dag är den andra lik. Ena dagen är det sommarfestival med SSU där 300 deltagare kläms in på 150 sängplatser, andra dagen är det Rikspolisstyrelsen som är på plats och gör säkerhetsövningar ute i skogarna. Tredje dagen spökar det.
– Det går ju rykten om att det spökar. Som grå Damen. Jag har väl inte riktigt trott på det. Men förra sommarn då var det någon som rumstrerade ute i köket. Men när jag gick dit var det ingen där. Den sommaren smällde det också i dörrar. Det var riktigt läskigt, säger Sarah Gradin medan hon loggar ut från datorn.
Sedan går hon grusvägen mot parkeringen, sätter sig i sin bil och åker de krokiga vägarna genom den sörmländska skogen hem till Södertälje.

Och hur gick det för Palme? Han klev aldrig av planen utan var med och tog hem matchen för partiledningen som mötte SSU. l

Källa: Historien om Olof Palme och Lisbeth Palme, ”Juvelen vid Yngerns strand”. Bommersvik 70 år.