”Hur kan man förvänta sig stordåd av någon som man lämnar till att kämpa ensam? Som förtroendevald på en arbetsplats där tilltron till facket är väldigt liten jobbar man oftast i stark motvind. Det borde då ses som en självklarhet att det är för sina medarbetares bästa man strider.
Det minsta man skulle kunna kräva är ett helhjärtat stöd från sina arbetskamrater i sin kamp för rättvisan –
i stället för att avgiften till facket ses som en börda. Det är en gemensam röst mot arbetsgivaren man betalar för, ju fler som går med desto starkare blir rösten.  Aldrig ensam, alltid stark.”