Omid Sabti är trots allt nöjd. Det har blivit en stabilitet i kontakten med arbetsgivaren som inte fanns när de förhandlade med Urban Outfitters kontor, som ligger i London. Bild: Moa Karlberg Bild:

– För oss som jobbar har det här faktiskt inte inneburit något negativt. Vi har fått vad vi ville ha när vi krävde kollektivavtal. Och vi har fått en arbetsgivare som det går att få tag på. Urban Outfitters kontor ligger i London, så med dem var det jätteknepigt, säger Omid Sabti, som är skydds- och fackombud i butiken.

Klädbutiken Urban Outfitters ligger i en kulturmärkt gammal biograf på ett av Stockholms mer dyrbara shoppingstråk. Innanför entrén öppnar sig biosalongen, med takmålningar och röda sammetsgardiner intakta. Under gigantiska kristallkronor sorteras kläder in efter märken och färg. Det här är en butik som säljer det som kallas för livsstil. Här finns förutom kläder diverse utvalda prylar: stora vita hörlurar från en speciell importör, smycken, barocka vinglas i lilafärgad plast och kazoospelare i skarpa mönster. Ett smakpaket adresserat till medvetna storstadsbor från en modeintresserad personal. Men personalen som ansvarar för inköp, urval och försäljning och som renodlar Urban Outfitters koncept i Stockholm är inte anställda av företaget. Deras arbetsgivare heter Acentra och är ett dotterbolag till bemanningsföretaget Academic Works.

– Vi fick veta att Urban Outfitters inte ville ha något arbetsgivaransvar, att vi skulle sägas upp och få jobb genom Academic Works i stället.

Omid Sabti hade då jobbat i tre år för klädkedjan. Det var efter jul- och januariruschen förra året som han och hans kollegor kände att de jobbade väl hårt för rätt dåliga villkor. Butiken hade inget kollektivavtal och som anställd fick man varken tjänstepension eller ob-ersättning.

Under våren 2009 gick majoriteten av de 16 fast anställda med i Handels och bad om hjälp.  
– Först hände ingenting. Facket gjorde en framställan om kollektivavtal till företaget och månaderna gick. Sedan hände allt samtidigt. Strax efter att vi fått veta att vi skulle sägas upp kom en artikel i Metro. Efter det ringde journalister i ett. Till och med två banker hörde av sig, eftersom de läst i tidningen att vi inte hade något pensionssparande.

Aktivister från Handels och olika vänsterorganisationer började dela ut flygblad utanför butiken, och på Facebook bildades en grupp – Skämmes Urban Outfitters – som snabbt fick över 10 000 medlemmar. Butikens agerande blev en symbol för hur arbetsgivarna kan pressa sina anställda och smita från allt ansvar genom att använda sig av inhyrning.

– För oss blev det väldigt mycket på en gång. Från att inte ha hört någonting om vad som händer med kollektivavtalet på vår arbetsplats till allt det här. Nu fick vi information från alla håll, facket, Academic Work, tidningarna. Men alla sa olika saker.

Samtidigt började julruschen trappas upp. Jobbet skulle skötas som vanligt. Facket fördömde Urban Outfitters agerande, men kunde inte göra något eftersom det inte bröt mot dåvarande kollektivavtal. I stället fick de byta motpart i förhandlingarna och satte sig för att diskutera personalens villkor med Academic Work. Av något som Academic Work förklarar som företagstekniska skäl anställdes personalen av ett dotterbolag, Acentra, som inte har uthyrning till några andra butiker, vilket spädde på fackets farhåga att inte heller Academic Work ville ta arbetsgivaransvar för Urban Outfitters personal.
– Det var tydligt att facket ogillade hela situationen. Det gjorde oss väldigt osäkra. Vi trodde att Urban Outfitters hade en baktanke med alltihop. Att det här bara var ett sätt att bli av med oss för att vi krävt kollektivavtal.

För Omid Sabti var det därför skönt att se vilket stort stöd de fick från allmänheten. Förutom Facebookgruppen och tidningsartiklar diskuterades deras situation på ledarsidor och användes som symbol för hur anställningstrygghets sätts ur spel när bemanningsföretag diskuterades inom LO inför avtalsrörelsen. Utanför butiken fortsatte fackliga aktivister att dela ut flygblad och uppmana till bojkott. Omid Sabti valde dock att hålla sig utanför aktionerna.
– Om jag har en konflikt med min arbetsgivare vill jag inte gå omvägen genom Facebook. Men det hänger på att man får respons från arbetsgivaren förstås.

Till slut tecknades kollektivavtal med Acentra. Personalen ska ”i huvudsak” hyras ut till Urban Oufitters. De anställda fick avsevärt bättre villkor än vad de hade utan kollektivavtal för Urban Outfitters. I samband med att kollektivavtalet skrevs på med Acentra minskade tidningarnas intresse, och aktionerna utanför butikerna upphörde så småningom. Men osäkerheten fanns kvar hos de anställda.
Två av de som jobbat för Urban Outfitters valde att inte fortsätta jobba genom bemanningsföretaget. De sades upp på grund av arbetsbrist, eftersom Urban Outfitters inte längre hade några jobb att erbjuda.

De som jobbade kvar fick behålla sina gamla löneförmåner, exempelvis görs inget avdrag för lunchtimmen. De har också fått vad de inledningsvis krävde av Urban Outfitters: tjänstepension, ob, ett kollektivavtal att hänvisa till. Ingen har sagts upp eller flyttats till någon annan arbetsplats sedan Acentra tog över. Oron över den förlorade anställningstryggheten la sig efterhand, vardagen har återvänt till butiken.

Acentra har anställt en person på heltid för att täcka upp för de två som slutade, tre som tidigare jobbade deltid har fått heltidstjänster. Utöver den fasta personalen hyrs studenter in genom Academic Works. Allt är frid och fröjd. Eller?

Omid Sabti är nöjd. Det är en ovanlig lösning. Borde knappast vara lönsam för Urban Outfitters, men om bemanningsföretaget verkligen är seriöst så kan det fungera, resonerar han.
Även kollegorna Ulf Arvidsson och Claes Bengtsson ser fördelar, jämfört med hur arbetsvillkoren var som anställd på Urban Outfitters utan kollektivavtal.
– I praktiken har det inte blivit några förändringar i själva arbetet. Allt praktiskt fungerar smidigare och vi har mycket bättre lön, säger Claes Bengtsson.

Men i vissa situationer är det lite knepigt . Vem är det egentligen man jobbar för? Deras arbetsplats är Urban Outfitters, livsstilsbutiken. De vill vara en del av varumärket, lyfta fram det och förbättra det. De vill göra ett bra jobb. Men Urban Outfitters har egentligen inte särskilt mycket med dem att göra längre. Ulf Arvidsson sätter fingret på känslan.
– Alla konkreta förändringar har blivit till det bättre. Lönen, pensionen, ob:t. Men man vill ju känna att man tillhör. Jag jobbar för Urban Outfitters, inte ett bemanningsföretag. Så trots att allt blivit bättre känns det fortfarande lite skumt. Det känns inte riktigt säkert.

Läs fackets kommentar: ”Anställningtryggheten ett problem vid inhyrning”