Hon är Handels röst i riksdagen

Orättvisor är det som livet igenom fått den blyga flickan från Kristianstad att våga höja rösten.  ”I Jisse namn, så kan vi inte ha det!” fräser hon när patoset flammar upp.

Det började när hon som barn insåg att supermakten USA stöttar krig i främmande länder. Som butiksbiträde på Kappahl upprördes hon över kvinnors otrygga deltidsanställningar. Och som ombudsman på Handels har hon gått till arbetsförmedlingen tillsammans med sjuka och utslitna medlemmar som kastats ut i fattigdom på grund av alliansregeringens omstöpning av sjukförsäkringen.

Här ser Annelie Karlsson sin viktigaste uppgift som nyvald riksdagsledamot för Socialdemokraterna och arbetande ersättare i socialförsäkringsutskottet.
– Vi måste visa hur förändringarna i sjukförsäkringen har slagit mot människor som anses för friska för sjukpenning men för sjuka för att jobba. Och utveckla vår egen politik så att vi har ett bättre alternativ inför nästa val.

Hon vill vara en länk mellan rikspolitiken och facket – både hemma i sin skånska valkrets och i Handels centralt. Efter samråd med förbundet har hon redan lämnat in en riksdagsmotion där hon kräver förbud mot den giftiga kemikalien Bisfenol A som finns i kassakvitton.
– I det fackliga arbetet möter vi varje dag konsekvenserna av politiska beslut. Vi företräder medlemmarna fullt ut först när vi också ger oss in i politiken, resonerar Annelie Karlsson.

Hennes specialområde i utskottet blir familjepolitik, där hon brinner hon för att göra familjelivet mera jämställt genom bland annat jämnare fördelning av föräldraförsäkringen. Själv har hon helhjärtad uppbackning från sin sambo och sin nu vuxne son.
– De peppade mig att anta utmaningen när jag tvekade inför riksdagsnomineringen. Utan stöd från familjen hade det aldrig gått.

Till Annelie Karlssons starkaste upplevelser som nybliven parlamentariker hör gudstjänsten i Storkyrkan inför riksdagens högtidliga öppnande.
– Att Sverigedemokraterna marscherar ut i protest mot att biskopen talar om alla människors lika värde var en stark bild av var de står.

Från kommunpolitiken i Kristianstad känner hon Sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt enfrågeparti.
– Jag har inte hört dem tycka något alls i andra frågor än flyktingpolitik. Bästa sättet att bemöta dem är att låta dem bekänna färg i frågor om skola, sjukförsäkring och välfärd.

Med nykomlingens öppna sinne har hon både bävat för och fnissat åt statushierarkierna och de högtidliga ceremonierna i Sveriges lagstiftande församling. Men den sirliga inbjudan från ”Deras Majestäter Konungen och Drottningen” till supé på slottet tänker hon inte hörsamma.
– När jag får någon fritid i Stockholm går jag hellre på hockey eller musikal.