700 tidningar är en egen sorts lycka
Det har blivit mycket lättare att missbruka tidningar. I dag kan man köpa nästan alla magasin, nästan överallt. Sedan är det tur att man har föräldrar som i sin tur har en stor vind.
Jag läser att Charlotte Perrelli är en sko-o-list. Som en en alkoholist fast med skor. Hon har över 200 par. Den genomsnittliga kvinnan har 19.
Jag är ingen sko-o-list. Inte genomsnittlig heller. Jag har nio par. Däremot har jag 700 tidningar. Jag kan inte gå förbi ett tidningsställ utan att handla. De flesta gläds åt den 25:e för att lönen kommer då.
Jag gläds åt den 17–23:e. Det är då månadsmagasinen kommer ut.
Jag hänger nästan på låset i kioskerna. Tack och lov slipper jag köa natten innan som alla fashionistas när H&M släpper sina designerkollektioner.
Min väntan på ett nytt nummer av mina favoritidningar är som silly season i fotboll. Vad ska det stå? Vem är intervjuad? Vem har fotats? Ständiga spekulationer.
Jag prenumererar också. Får jag ett erbjudande om en dvd och tre nummer för 49 spänn så tar jag det. Vad gör man inte för att få uppleva den underbara dunsen på hallmattan när brevbäraren kommer.
I dag kan man köpa utländska tidningar överallt. Så var det inte förr.
Då fanns det en butik i Stockholm. EN! Där hängde jag. Sedan gick jag till fiket bredvid och köpte en float, Fanta och glass i ett glas, och satt sedan och suktade över tyska ungdomstidningen Bravo och Matt Dillon.
Han var efter filmen ”Little Darlings” det hetaste som gick i ett linne.
– My name is Randy but don–t let the name fool you, sa han och jag blev kär. Och inte bara jag. Framförallt måste de tyska ungdomarna ha kärat ner sig för i Bravo var det dubbeluppslag med Matt varje vecka.
Ibland står det ”Gratisläsning förbjudet” på hyllan. Då går jag. Köper jag en tröja får jag prova den för att se om den passar. Ska jag köpa en tidning gäller samma sak. Jag vill se om den passar.
Septembernumret av Amelia passade inte. Platt mage snabbt, stod det på omslaget. Lögn, det går inte att få platt mage snabbt.
Fråga mig, jag har tränat hårt i ett halvår nu. Har magen blivit platt? Nej. Och då har jag varken druckit läsk eller ätit glass.
Charlotte har en ”walk-in closet” för sina skor. Det har inte jag. Jag bor i en etta. Men mina föräldrar har en vind. Och där finns nu bland annat 22 års prenumerationer av Vanity Fair, första numret av svenska Elle, första numret av Italienska Elle och 79 gamla Vecko Revyn varav den mest bläddrade är den med en naken Tomas Ledin från -79. Han hoppar i en pool. Det var erotik på hög nivå för en 13-åring i en tid då det varken fanns kabel-tv eller internet.
Om jag hinner läsa alla tidningar jag köper? Använder Charlotte alla sina skor? Nä, skulle inte tro det.