Svagt fack i Coops franchisebutiker

– Vad är det egentligen för skillnad på facket och a-kassan?
20-åriga Sofie Ekholms nyfikenhet väcks en bit in i samtalet med Malin Skoglund från Handels framför frysdisken på Coop Konsum Älta.
Sedan hon började jobba inom Coop 2008 har hon visserligen tyckt att fackavgiften är onödig för någon som jobbar deltid, bor hemma och har två jobb till.  Men när Malin Skoglund börjar berätta om kollektivavtalet och kampen för bra lön och schysta villkor, då är det som att polletterna börjar ramla ner där mellan oxypytt och frysta ärter.

– Hur går det med våra löner om vi inte är många som förhandlar tillsammans? Inget vidare, det är därför som jag är med i Handels, säger Malin Skoglund.
Under hösten är hon projektanställd av Handels Stockholmsavdelning i syfte att värva medlemmar och öka den fackliga aktiviteten i mindre Coopbutiker som drivs av franchisetagare.

Och det behövs. Medan Konsum- och Närabutiker som drivs av Coop generellt har många fackliga medlemmar och aktiva klubbar, så är bilden den rakt motsatta på de flesta av de 45 butiker i Stockholmsavdelningen som drivs av franchisetagare. Ofta finns bara någon enstaka Handelsmedlem, och väldigt få har förtroendeuppdrag, berättar Malin Skoglund.

Konsekvensen blir att köpmannen/franchisetagaren själv kan diktera villkoren i butiken. Ingen facklig representant förhandlar om schemat och kontrollerar att det följer kollektivavtalet. Ingen övervakar att deltidsanställda får förtur till fler timmar. Inget lokalt skyddsombud håller ett öga på arbetsmiljön.
På Konsum i Älta fördelades till och med lönepotten i årets kollektivavtal helt och hållet till de medarbetare som köpmannen Göran Sandberg ville premiera. Förhandlingen bestod av en kort mejlväxling med en facklig ombudsman som själv aldrig har besökt butiken.

Med sina 18 år som franchisetagare inom Coop är Göran Sandberg en av kooperationens mest erfarna köpmän, med en krass blick på skillnaden mellan olika driftsformer.
– En anställd butiksföreståndare ska helst jobba mot budget och uppsatta mål, men en köpman måste göra det. Det kräver en personlighetstyp som har ett driv att tjäna pengar, sammanfattar han.

Flera Coopanställda som Handelsnytt talat med (se artikel intill) vittnar om att kooperationen traditionellt har en positiv syn på fackligt arbete, men att den inte alltid delas av de självständiga franchisetagarna. Köpmannen i Älta är en av dem.
– Det är för mycket lallande med fackklubbar, säger Göran Sandberg som föredrar att ha dialog med sina anställda individuellt.

Han beskriver Coop som en ”snäll” arbetsgivare jämfört med privata marknaden, och pekar på den stora andelen heltidsanställda i Coops egna butiker.
– Att lyckas som köpman handlar mycket om att organisera arbetet på bästa sätt. Därför blir det alltid personaleffektiviseringar när en butik läggs över på franchise.
Av de 13 anställda i Göran Sandbergs butik är det bara han själv och vice butikschefen som jobbar heltid. Övriga har deltid på scheman som syftar till att anpassa bemanningen noga efter arbetsbördan under veckans dagar och dagens timmar.

Borta vid frysdisken växlar Sofie Ekholm och Malin Skoglund mejladresser. Malin lovar att skicka mer information och en inbjudan till medlemsmöte på avdelningskontoret i december.
Målet är att få gamla och nya medlemmar att gå kurser och ta på sig uppdrag som Handelsombud eller skyddsombud. På sikt hägrar en allmän klubb för anställda i franchisedrivna Coopbutiker. En ryggrad för fackligt arbete i en del av kooperationen som i dag till stor del är arbetsgivarnas kungarike.