Kaos och ilska är deras vardag
Regeringen försämrar villkoren, facken rasar och människor far illa. Alla tycker någonting om a-kassan. Men hur är det för dem som jobbar där, som dagligen ska göra verklighet av regeringens politik?
Lotta Hedin, Kajsa Emilsson och Åsa Klevborn Johansson har alla varit utan jobb. Kajsa Emilsson valde att inte söka a-kassa ”det var helt enkelt för krångligt och tidskrävande” medan Åsa Klevborn Johansson ringde runt till arbetsgivare fem år tillbaka i tiden i jakten på arbetsgivarintyg. Lotta Hedin däremot fick jobb innan hon hann söka ersättning. Nu sköter de andras ansökningar om ersättning. Alla jobbar de i ett omgjort lägenhetshus i förorten Kirseberg utanför Malmö. Här sitter nämligen Handels a-kassa i Skåne. Härifrån skickas brev om kompletteringar i ansökan, avslag och besked om ersättningsnivå. Lägenheten i Kirseberg är en kugge i välfärdssystemet, säger Kajsa Emilsson.
Så var det inte riktigt när Lotta Hedin började på Handels a-kassa 1992. Då var kassan fortfarande en enhet inom fackförbundet och jobbet bestod mest i att registrera sökande och vilket ärende de hade. Allt skickades sedan till Stockholm, där beslut fattades.
– Vi kallades för papperssamlare, säger hon när vi sitter i hennes arbetsrum.
Hon tar fram en pärm som hon sparat från den tiden. Här står en radda med personnummer, namn och ärendetyp skrivna för hand. Pärmen rymmer flera år av arbetslöshet. I dag, säger Lotta Hedin, skulle pärmen kanske fylla några veckor – så många fler är arbetslösa och reglerna är mer invecklade. Fler intyg behövs för att beslut om rätt till a-kassa ska kunna fattas.
Bara under de senaste åren har regeringen genomfört över 20 förändringar i arbetslöshetsförsäkringen – och det i all hast. Remisstiden har varit extremt kort, fackförbunden har rasat mot ändringarna och Lagrådet har haft invändningar på genomförandet. Lägg till detta en tids skenande arbetslöshet och ett it-system som inte klarat av alla systemändringar så har du arbetslivet för Kajsa Emilsson, Lotta Hedin och Åsa Klevborn Johansson. De har bara att lära sig, anpassa sig och stå till svars för politiska beslut.
– Som när jag var hos läkaren med min arm. Han ägnade större delen av besöket till att prata om a-kassan, min arm var inte lika intressant, säger Lotta Hedin när vi förflyttat oss till det vita kala lunchrummet.
– Man ska stå till svars för hur försäkringen är utformad. Jag berättar helst inte att jag jobbar som a-kassehandläggare, säger Kajsa Emilsson.
Det är inte heller alltid som den som söker a-kassa förstår vad som är deras jobb och vilka befogenheter de har.
– Ibland kan man få höra ”men ring arbetsgivaren eller försäkringskassan själv om du är så intresserad!”. Men vi frågar för personens skull. Vi kan inte fatta beslut utan intyg. Resultatet kan bli att personen blir utan ersättning fast han eller hon har rätt till det egentligen, säger Kajsa Emilsson.
– Det händer ganska ofta att den jag pratar med säger ”men det kan väl du bestämma, du är ju a-kassan”. Men det kan jag ju inte. Jag bestämmer inte reglerna, det gör politikerna, säger Lotta Hedin.
De har all förståelse för att de komplicerade reglerna skapar frustration hos arbetssökande. Men reglerna gör att de helt enkelt inte kan svara på vad som kan tyckas vara enkla frågor.
– För att kunna svara på frågan om en person kommer få ersättning behöver jag se arbetsgivarintyg på hur mycket personen faktiskt jobbat samt eventuella intyg på annan ersättning personen haft. Det är bara om personen jobbat heltid i flera år, aldrig varit sjuk eller aldrig varit hemma för vård av barn som man eventuellt skulle kunna svara på frågan. Men vem har ett sådant arbetsliv inom handeln? säger Åsa Klevborn Johansson.
De är alla vana vid att behöva hantera människors besvikelse, frustration eller rent av aggressivitet. Och telefonerna går minst sagt varma under linjens öppettider.
– När man lägger på efter ett sådant telefonsamtal är man helt skakig i kroppen. Adrenalinet går. Har man tur så är nästa samtal bättre. Samtidigt är det frustrerande att bli utskälld för att man försöker hjälpa någon att få ersättning, säger Kajsa Emilsson.
Vid förra årsskiftet, 2009/2010, blev det för mycket. Då hade hon velat arbetsvägra. De svarta rubrikerna om att utförsäkrade från Försäkringskassan stod utan ersättning hade fått regeringen att vakna till liv. Nu krävdes aktion och det snabbt. De utförsäkrade skulle få arbetslivsrehabilitering och därmed ersättning. Men vilken ersättning de skulle få visste man inte, man visste bara att a-kassan skulle vara inblandad.
– Förtvivlade människor ringde oss och undrade hur det skulle bli. Vi visste ingenting. Samtidigt stod Sven Otto Littorin i tv och sa att a-kassorna kommer få besked i god tid. Sådant struntprat! Dessutom skulle vi prioritera dessa ärenden bara för att regeringen klantat sig. De som fick stå tillbaka var de av våra medlemmar som förlorat sin anställning. Det kändes fel, säger Kajsa Emilsson.
Till slut fick a-kassan veta sin roll. I stort skulle de börja agera dagen efter. I dag räknar a-kassan ut ersättningsnivån och Försäkringskassan betalar ut pengarna.
– Det har varit kaotiskt. Ska det fortsätta vara så här stressigt vet jag inte hur länge jag orkar, fortsätter hon.
– Och då är du ändå bara 28 år, säger Lotta Hedin som hunnit fylla 61 år.
Berättelserna gör en undrande. Varför stannar de kvar? Kajsa Emilsson, Åsa Klevborn Johansson och Lotta Hedin lyser upp. Det här är ju världens roligaste jobb – vi gör ett viktigt jobb för vi jobbar med människors överlevnad, eftersom det handlar om deras ekonomi, säger de samstämmigt. De känner sig verkligen som kuggar i välfärden.
– Och ofta ser medlemmarna som söker a-kassa att vi verkligen försöker hjälpa dem, men ibland måste man förklara, säger Kajsa Emilsson.
Men oavsett hur stimulerande jobbet är, finns stressen där. För Lotta Hedin blev det dock för mycket. För några år sedan gick hon in i väggen och i dag jobbar hon 80 procent. Hon är en av tre på avdelningen i Malmö som är eller har varit sjukskriven. Stressade och sjuka handläggare har varit ett problem för Handels a-kassa. Det är en av anledningarna till att arbetstiderna gjordes om vid årsskiftet 2010/2011. Nu ska alla, med bibehållen lön, jobba sex timmar om dagen och på så vis få tid till återhämtning. Kajsa Emilsson och Åsa Klevborn Johansson är positiva. Men Lotta Hedin är skeptisk till att hinna jobba lika mycket men på kortare tid.
– Men hur det blir får tiden utvisa, säger hon.
Ny regering skärpte villkoren
Efter regeringsskiftet 2006 infördes en rad nya begränsningar i a-kassan:
• Arbetsvillkoret skärptes, för att få a-kassa måste du ha jobbat motsvarande en halvtidstjänst.
• Ersättningen baseras på de senaste tolv månaderna, oavsett om inkomsten varit lägre vissa månader på grund av exempelvis vård av barn.
• Efter 200 dagar sänks ersättningen från 80 till 75 procent per dag (ersättningstaket är 680 kronor per dag).
• Arbetslösa måste söka jobb över hela landet .
• Deltidsarbetslösa har bara rätt till 75 ersättningsdagar.
Riksdagen beslutar om arbetslöshetsförsäkringslagen. Arbetslöshetskassorna beslutar om rätten till ersättning. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen granskar a-kassorna.
Försäkringen finansieras dels av staten, dels av a-kassorna. Statens finansiering sker via arbetsgivaravgifter. A-kassorna tar in en arbetslöshetsavgift via medlemsavgiften och betalar in den till staten.
30 000 har lämnat Handels a-kassa
Runt 70 personer arbetar på Handels a-kassa. A-kassan finns i Eskilstuna, Malmö, Luleå och Göteborg.
De medlemmar som är med i både a-kassan och Handels betalar 260 kronor i månaden i a-kasseavgift. De som bara är med i a-kassan får betala 282 kronor. Arbetslösa betalar 105 respektive 127 kronor. Till detta kommer eventuell avgift till facket.
Handels a-kassa har i dag runt 150 000 medlemmar, en minskning med 30 000 medlemmar jämfört med åren före regeringsskiftet 2006. De som har lämnat är främst deltidare med låga inkomster.
Lite fler än 9 000 personer fick ersättning från Handels a-kassa i september 2010. I hela Sverige fick runt 133 000 a-kassa.