Den reflektionen gör Dan Holke, chef för fackets egna jurister på LO-TCO Rättsskydd, i en intervju med Handelsnytt apropå att få anställda får och vågar prata om jobbet. ”Det har skett en glidning åt att företag inte bara köper arbetskraft utan tycker att de köper människors själar.” säger han.

Och det är förstås inte fel att vara lojal med sin arbetsgivare. Men den lojalitet som går så långt att de anställda nästintill blir livegna, den är inte sund.

I handeln gäller det att synas och locka kunder, att visa att man är bäst i den hårda konkurrensen med andra företag. Ve den anställd som läcker något ofördelaktigt om företaget som kan ge konkurrenterna fördelar. Ja, visst går det att förstå orsaken till den väldigt ängsliga inställning som många detaljhandelsföretag har när det gäller att låta anställda uttala sig.

Men att förstå är inte detsamma som att acceptera. Och det är inte acceptabelt att anställda på vanliga svenska företag förhindras att berätta hur det är på jobbet. Det är ett symtom på att något är på tok i arbetslivet.

De flesta företag har regler för vem som får uttala sig och om vad. En vanlig regel är att hänvisa till huvudkontoret och det är alltså vad många anställda gör, oavsett om frågan hör hemma där eller inte. Att berätta om sina arbetsvillkor, hur och när man jobbar, vad man gör, vad som är roligt och vad som är trist, det är inte att avslöja företagshemligheter. Och det är viktigt att även de anställda får prata om sin vardag och sin verklighet, hemma såväl som på jobbet. Ett demokratiskt samhälle bygger på att allas röster hörs. Om bara en part hörs så får ju den tolkningsföreträde, är den som bestämmer hur verkligheten ser ut. Så vill vi väl inte ha det?

Om tystnaden breder ut sig får det negativa följder. För det där att våga svara om tidningar, tv och radio hör av sig handlar om mer än så. Vågar man inte ens berätta hur kul det är när butiken får ett pris, hur man ska jobba i påsk, eller hur det känns om man förlorat jobbet, så finns risken att man är tyst i alla sammanhang. Och där finns förklaringen till Icas köttfärsskandal till exempel. Trots att det inte går rätt till i butiken vågar ingen säga ifrån, av missriktad lojalitet.

Och om vi pratade mer öppet om jobbet skulle fler få klart för sig hur det bör fungera på en arbetsplats. Minns ni de unga säljarna på Phone House, vars arbetsvillkor avslöjades i en SVT-dokumentär? Företaget gjorde avbön direkt, när de omänskliga förhållandena blev kända. Men det skulle aldrig ha behövt gå så långt om de anställda själva hade varit medvetna om vad som är ok och inte på ett jobb.

Det är alldeles självklart att samhället tjänar på att anställda vågar prata om jobbet och hojta till om något är fel. Sanningen är att både företag och anställda har allt att vinna på det. Ett företag som har schysta anställningsvillkor vågar låta sina medarbetare tala öppet om jobbet. Företaget som har högt i tak och tillåter eventuell kritik kan också ständigt förbättra sig.

Men allt är inte bara upp till företagen. En större dos civilkurage bland de anställda skulle inte skada. Våga tänka själv, göra egna bedömningar. Den som känner sig mesig och behöver inspiration, läs och ta intryck av Kerstin Rosell på Coop! (se”Vi på golvet får inte tystna”)