”Vi måste kämpa för dem som inte har fasta jobb”

Inte för att allt var bättre förr. Men Per Bardh önskar att fackföreningsrörelsen i dag visade en gnutta mer av den idealism som blomstrade på 70-talet när han själv blev medlem i Fastighetsanställdas förbund.

Ett par veckor efter att sommarjobbet som fastighetsskötare på Lundbergs i Norrköping övergått i fast anställning klev klubbordföranden Rune Axelsson in på hans kontor.
– Här är alla med i facket och det ska du också vara, sa Rune. När vi fyllde i inträdesblanketten upptäckte han att jag hade för låg lön. Han lovade att rätta till det på ett villkor: att jag blev skyddsombud, berättar Per Bardh.

Fyra månader senare var han även kassör i klubben. På 80-talet blev han ombudsman och hamnade så småningom på LO där han nu är avtalssekreterare och vice ordförande för en rörelse med fler ombudsmän och färre eldsjälar än på Rune Axelssons tid.
– Det är bra att fackligt arbete kan utföras på betald arbetstid. Men nu när staten inte bidrar med lika mycket pengar har vi svårt att hitta tillbaka till det ideella engagemanget.

Per Bardh betonar att en ung människas första möte med facket, precis som i hans eget fall, måste ske tidigt. Han vill ta bort uppfattningen att facket inte kan göra något för den som jobbar i bemanningsföretag eller hankar sig fram på visstidsanställningar och vikariat.
– Alla ska vara organiserade – i synnerhet den som är mest utsatt! För dem ska vi förbättra avtal, kämpa för lagändringar och stötta individen så mycket vi kan.

Om facket inte visat intresse för en människa som i åratal har bollats omkring maktlös på arbetsmarknaden är hon med rätta svår att organisera när hon fyllt 30 och fått fast jobb, resonerar han. LO har just nu ett projekt som går ut på att prata med 100 000 unga vuxna om deras jobbsituation och förväntningar. Syftet är att därefter utveckla fackets arbetssätt.

Tryggheten på jobbet för nykomlingar som ungdomar och invandrare blir en viktig fråga i avtalsrörelsen som börjar i höst, tror Per Bardh som leder samordningen av LO-förbundens krav.
– Det finns arbetsgivare som staplar provanställning, visstid och vikariat på varandra men sedan systematiskt säger tack och hej när man nått den punkt då en fortsättning skulle kräva tillsvidareanställning. Det beteendet måste vi förändra.

Om facket lyckas minska visstidsanställningarna finns dock risken att arbetsgivarna i stället ökar användningen av bemanningsföretag. Därför vill många fackliga gräsrötter sätta gränser för bemanningsföretagen, till exempel i form av regler om att max 10 procent av arbetet får utföras av inhyrda.

Men Per Bardh varnar för att begränsad inhyrning kan leda till att arbetsgivarna ser sig om efter andra sätt att öka flexibiliteten. Sätt som kan vara än mer förödande för de anställdas trygghet och fackets styrka.
– Det finns risk för en växande marknad av människor som i desperat jakt på jobb skaffar sig f-skattebevis, och därmed inte omfattas av svenska kollektivavtal trots att jobbet de utför är sådant att de egentligen skulle vara anställda.

En skräckvision som Handels ordförande Lars-Anders Häggström ibland målar upp är matbutiken som i framtiden ersätter hela den anställda kassapersonalen med f-skattare. Det sätter kollektivavtalet ur spel och upphäver det fackliga löftet om att aldrig konkurrera med lägre lön och sämre villkor än arbetstagarna enats om.

– Möjligheten måste begränsas i lagstiftning, annars kommer arbetstagarna att utsättas för mycket godtycke och riskera slavliknande villkor. Och vi måste förstå att en f-skattebärare i den här formen är en arbetstagare som vi måste organisera och ge fackligt stöd, säger Per Bardh.
Han välkomnar Handels förslag till kongressen att ändra stadgarna så att även f-skattare ska kunna bli medlemmar i förbundet.

En extra utmaning för LO:s samordning är att avtalen denna gång löper ut vid olika tidpunkter. De avtal som gäller sedan 1 april i fjol är 24 månader långa för handeln, men 22 månader för LO:s industriförbund – som i sin tur måste samordna sig med industrins tjänstemän, vars 18-månadersavtal löper ut redan den sista september.

Avtalssekreteraren har ett styvt jobb att jämka samman viljorna, men han lovar att LO-förbunden i någon form kommer att fortsätta satsningen på jämställda löner. De har de två senaste avtalsrörelserna gett högre löneökningar i kvinnodominerade branscher som detaljhandeln.
– Vi diskuterar för fullt vilken modell vi ska använda, men vägen att utjämna mäns och kvinnors löner måste fortsätta.

Han anser att den starkare konjunkturen gör att utrymmet för löneökningar nästa år blir betydligt större än i avtalen från 2010, och nu hamnar mellan 3 och 4 procent. Många väntar sig en hård avtalsstrid om avtalens lägsta löner. Arbetsgivarna har fått understöd av både Konjunkturinstitutet och finansministern i kraven på lägre ingångslöner som ett sätt att minska ungdomsarbetslösheten.
– Anders Borg vill skapa nya jobb för människor med dålig utbildning. Det är bättre att se till att vi har skola och kompetensutveckling som gör att människor kan ta de jobb som finns. Låglönejobb med låg produktivitet utvecklar inte Sverige, säger Per Bardh.

Han pekar på Danmark som ett bevis på att det går att förena höga ingångslöner med låg ungdomsarbetslöshet. Tricket är bra yrkesutbildningar med lärlingssystem som brygga mellan skolan och arbetslivet. Sveriges regering gör enligt Per Bardh rätt som satsar på lärlingsutbildning, men fel när de stänger möjligheten att plugga vidare för den som gått ett yrkesprogram på gymnasiet.
– Alla ska ha möjlighet att göra ett nytt vägval senare.