På språng mot våren

Det är ett glatt och muntert gäng som möter upp på Ica Maxi i Birsta strax utanför Sundsvall för att prata Vårruset med oss. Springkläderna med Ica Maxi-loggan på bröstet har påpassligt tagits på inför fotograferingen, liksom joggingskorna.
De jobbar på specialavdelningen, den första biten innanför entrén i butiken där det säljs allt från böcker och hudvård till möbler och kläder.

De är 13 stycken i sitt arbetslag. Sex av dem ska springa Vårruset ihop.
– Det är roligt att göra något utanför arbetstid, säger Eva Öhlén och får nickande medhåll från de andra fem.

 Alla har olika erfarenhet av att springa tävlingslopp. Annette Emilsson har varit med i Vårruset tre gånger tidigare i ett arbetsgäng från en annan arbetsplats. För Linda Nilsson är det första gången. Det är lite pirrigt, erkänner hon.
Starten går den 19 maj kockan sju på kvällen.

Deltagarna, på närmare 6 000 kvinnor samlas på fältet utanför Sundsvalls sjukhus. Banan på fem kilometer går längs asfalterade gångvägar och skogsstigar. Det brukar vara feststämning med underhållning och många anhöriga på plats, förklarar Eva Öhlén.  
– Det är ett stort startfält, med fyra klassindelningar. Vi startar i andra startgruppen.
– Gör vi? säger Linda Nilsson. Bland proffsen?

Alla skrattar och det uppstår en diskussion om man tycker att man platsar i den gruppen eller inte.
– Man kommer nog att bli stressad av alla andra deltagare som bara springer på, säger Petra Modin.
– Då kanske man hakar på dem i stället och säger ”Hej då” till er, fnissar Eva Öhlén med glimten i ögat.

Ingen av dem löptränar. Att springa fem kilometer är därför lite av en utmaning.
– Jag gåtränar, säger Petra Modin, och får medhåll av de andra. Stavgång.
De känner inte något krav på att vara i fysisk toppform. Vårruset är mer som en stor fest. I den sista startgruppen går många med barnvagnar, stavar och till och med hundar.

Att hålla ihop gruppen är inget måste under loppet. Alla får sina individuella tider även om man tävlar som lag.
Inne på butikens livsavdelning där de är drygt 100 anställda har de också ett, eller till och med två, lag.
Konkurrenter?
– Nej då, säger Eva Öhlén, det är inte tävlandet som är själva grejen utan att ha kul ihop.

Framförallt handlar det om att pusha varandra, att komma ut och röra på sig tidigt på vårkanten.
– Vi går två och två en 30 minuters-runda på lunchen, säger Siv Morell.

Det finns ingen friskvårdstimme att ta ut på Ica Maxi i Birsta, men personalen har fått pulsklockor, gåstavar och vattenflaskor. Och på väggen utanför personalrummet hänger ett schema över träningsinsatser i den interna tävlingen ”Minutjakten”.
– Äh, jag glömmer alltid att skriva upp mig, säger Annette Emilsson och rycker på axlarna, men tycker att det är bra att arbetsgivaren är så uppmuntrande och bland annat betalar lagets deltagaravgift till Vårruset och bidrar med löpartröjor.
Eva Öhlén anmälde laget redan för två månader sedan, Så fort anmälningsblanketten kom i januari sa hon åt sin chef att skynda på för det är billigare ju tidigare man anmäler sig.

Är man sex stycken i laget får man picknickkorg. Bara den är värd mödan runt banan, säger tjejerna samstämt. I den ingår sallad, dryck, bröd och ost.
– Ta med filt till picknicken, råder Tina Prim. Den ingår inte. Och picknicken är ju lite a och o. Då sitter man och pratar igenom loppet och har trevligt ihop.
–  Och glöm inte att ta med varma kläder att sätta på efteråt. Förra året satt vi och huttrade på filten, säger Eva Öhlén.

Det är bra att utse en samlingsplats att träffas på efter målgången. Det kan vara mycket folk och trångt. En annan, inte så oviktig detalj är att skorna är bra och väl ingådda.
Annars handlar det bara om att ha roligt. Det här är ett tillfälle att göra något annorlunda och kul med de du arbetar med hela dagarna, säger deltagarna, samtidigt som vi tar oss ut mot ett gärde utanför butiken för fotografering.

Snön ligger bitvis kvar. Det är lite kallt i luften. Fotografen pekar och manar. Tjejerna klafsar i leråkern.

På frågan vad ett intresserat arbetsgäng ska tänka på inför Vårruset, blir svaren:
– Det stärker gemenskapen. Är inget märkvärdigt. Ta det för vad det är bara. Hur pass jobbigt man gör det bestämmer man själv. Ingen prestation.
– Det viktigaste är att få bättre kondition inför Beach 2011.