I den lilla kassan gäller det att kunna allt
Efter en tid i utanförskapet ska butiksjobbet återerövras. Men
i den lilla butiker räcker det inte att kunna kassan. Spel, post och släpvagnsuthyrning hör också till kompetenskraven.
Det är i mitten av januari som jag ska börja det nya livet.
Ja, det nya jobblivet, alltså.
Då har jag i exakt sex månader tillhört det så kallade ”utanförskapet”, och det ska jag säga, att det har inte varit en helt oangenäm tillvaro.
Att helt och hållet kunna styra sin egen tillvaro, att inte behöva tänka på att ställa väckarklockan, å, det är ju som att befinna sig i paradiset!
”Ja, må så vara att du trivs med den arbetsbefriade tillvaron, men du behöver väl i alla fall inte säga det offentligt!” säger den oäkte hälften, han som är lärare och har lov långa som evigheter.
Jodå, jag förstår precis.
Han är såklart orolig att sambon har drabbats av den elakartade åkomman ”Latus Maskus” och tänk, om den blir kronisk!
Vilket elände!
Nåja, den lilla butiken som ska bli min nya arbetsplats tycks i mina ögon vara helt perfekt.
Där är, i alla fall i början av januari, lugnt och fridfullt.
Ingen stress. Ingen hets.
Men ack och ve, vad skenet bedrar!
Från att i hela mitt liv ha arbetat som enbart kassörska och känt mig trygg i den rollen, förvandlas jag nu till såväl spelombud som släpvagnsuthyrare, och som om inte detta vore tillräckligt ska man dessutom agera postkassörska och veta allt om hur paket ska skickas runt världen!
Och där kommer kunder som vill spela på hästar som visar sig ha blivit halta och lytta och strukna från lopp hit och dit. Andra vill satsa sina slantar på Lotto eller Keno och rent ångestfyllt blir det när någon vill ha ett manuellt system och man ska klicka sig fram mellan menyerna!
Om kvällarna, när jag trött och slut på kommer hem, vittnar jag för den oäkte hälften om tillvaron på jobbet. Jag berättar om spelen och alla nya plu-nummer.
”Men lilla vän, så hemskt kan det väl inte vara!” säger han.
Jag säger att det är just vad det är, och vad vet en lärare i matematik om ett affärsbiträdes hårda vardag?
”Du som glömmer din egen bankkod, försök du att lära dig en hel drös med fyrsiffriga nummer, så får du väl se hur enkelt det är!” säger jag.
Och spelen, tänk, om man gör fel!
Tänk om en kund missar århundradets vinst och felet är mitt!
Månaderna går. Vinter blir till vår.
Och plötsligt – det är som ett litet mirakel – är det inte längre så knepigt, det här med spel och dobbel.
Och lika plötsligt – hur gick det nu till ? – är det lätt som en plätt att skicka ett paket till Japan!
Det är knappt man tror sina ögon! Jobbet blir till glädje.
Tryggheten har vänt åter. Och livet känns bra.
Just så är det.