Splittrat LO hinder för jämställdhet
LO är splittrat i synen på en jämställdhetspott i avtalsrörelsen. "Mycket olyckligt" säger Handels ordförande om att industrifacken inte ställer upp på högre lönekrav på områden som detaljhandeln.
En majoritet i LO:s styrelse har enats om att kräva löneökningar med 3,5 procent eller minst 860 kronor per månad och heltidsanställd. Avtalsområden med en snittlön under 22 400 kronor, så som detaljhandeln, får kräva 100 kronor mer tack vare LO:s jämställdhetspott.
Tre av LO:s industrifackförbund – IF Metall, GS och Livs – står inte bakom beslutet om jämställdhetspott. De är inte beredda att låta lågavlönade avtalsområden kräva så mycket som 100 kronor mer i löneökning jämfört med områden med högre löneläge.
Oenigheten kan få allvarliga konsekvenser för Handels som brukat ha en nyckelroll i LO-förbundens strid för jämställda löner. Handels har i avtalsrörelserna 2007 och 2010 varit först med att sluta avtal som i enlighet med jämställdhetspotten gett högre löneökningar i detaljhandeln. Därefter har andra kvinnodominerade förbund som Kommunal och Hotell och Restaurang fått motsvarande avtal.
Handels ordförande Lars-Anders Häggström beklagar att LO:s industrifack denna gång inte ställer upp på jämställdhetspotten.
– Det är mycket olyckligt. Men det är för tidigt att säga vad konsekvenserna blir. Det kan ju bli en bra samordning ändå, säger Lars-Anders Häggström och hoppas att övriga elva LO-förbund ska sluta upp på de samordnade kraven som LO-styrelsen föreslår.
Han vill i dag inte spekulera i Handels förutsättningar för att nå framgång i kraven på jämställda löner i förhandlingarna nästa vår om inte hela LO stödjer kraven.
Handels förhandlingsledare, andre vice ordförande Tommy Tillgren, menar att Handels ändå kan få draghjälp av IF Metall och övriga industrifack.
– Om de får en bra höjning för sina medlemmar är det bra för oss också. Förra gången gjorde de oss besvikna, säger Tommy Tillgren och hänvisar till industrins avtal krisåret 2010 som enligt Handels blev ett alltför lågt riktmärke för övriga arbetsmarknaden.
Han betonar också att industrins löneledande roll inte är självklar om industrins fackförbund inte ställer upp på samordningen.
– Det är de LO-förbund som ingår i samordningen som avgör vad som är ett riktmärke, säger Tommy Tillgren.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kommenterar oenigheten så här:
– Det är tråkigt. Vi blir alltid starkare om vi kan samordna oss inom hela LO-kollektivet. Vi vet inte hur samordningen kommer att utvecklas nu, men vi tänker inte svika kvinnorna.
IF Metalls ordförande Stefan Löfven förklarar att industrins arbetare denna gång inte är beredda att stå tillbaka så mycket som övriga förbund önskat.
– Nivån får inte vara hur hög som helst, vi måste stå upp för industriarbetarna, säger Stefan Löfven.
Facken inom industrin, såväl arbetare som tjänstemän och ingenjörer, har i stället enats om lönekrav på 3,7 procent inför höstens förhandlingar. LO-förbundet Pappers har dock lämnat industrins fackliga samarbete då förbundet vägrade skriva under det nya industriavtal som blev klart i våras.
LO:s lönekrav
Detaljhandeln kan kräva 4,5 procent
De gemensamma kraven innebär löneökningar med 3,5 procent räknat på avtalsområdets genomsnittsförtjänst, dock minst 860 kronor per månad och heltidsanställd.
Därutöver ska en jämställdhetspott på 100 kronor per månad och heltidsanställd tillfalla avtalsområden med en genomsnittsförtjänst lägre än 22 400 kronor.
Detaljhandeln som har en snittlön på 21 387 kronor får därmed kräva 860 + 100 = 960 kronor, vilket motsvarar 4,5 procent. Partihandeln där snittlönen är 23 500 kronor får kräva 860 kronor, vilket motsvarar 3,7 procent.