De som jobbar deltid är inte så himla viktiga. De är lättare att ersätta, mer som bitar i ett pussel. Har inte så mycket att sätta emot. Tänk butiksanställda, vårdbiträden, hotell- och restaurangpersonal. Kvinnor förstås. Så illa är det faktiskt. Män jobbar heltid, kvinnor jobbar deltid. Och det där med viktigheten, det är liksom det som bestämmer värdet på jobbet. För män har ju, fortfarande, högre lön än kvinnor, på vilket sätt man än räknar.

Löneskillnaden hänger säkert ihop med att det för länge sen var den som jobbar heltid (mannen)  som försörjde familjen. När barnomsorgen byggdes ut och kvinnorna började jobba blev det mer på deltid. Och så är det än i dag, även om det är svårt att begripa varför mansdominerade jobb självklart har heltid och varför kvinnodominerade jobb lika ofta är på deltid. I handeln skyller arbetsgivarna på ob-tilläggen, de är så dyra att det inte går att ha folk på heltid. Ska det bli fler heltider så måste ob-tilläggen med i det pusslet. Kanske det ligger något i det, även om det är konstigt att det bara är i kvinnliga branscher som flexibilitet är så viktigt och bara i manliga branscher som utgångspunkten självklart är heltid.

Men det handlar även om ett cyniskt planerande från arbetsgivaren: ju fler huvuden desto lättare att göra bemanningspusslet. Och kanske är deltidsanställda lite mer medgörliga också – det är ju inget snack om att ju fler heltidsanställda, desto högre facklig aktivitet på arbetsplatsen.

Enligt lagen om anställningsskydd, las, ska den som jobbar deltid ha företräde till fler timmar när det blir såna, till exempel när någon slutat. Samma gäller i kollektivavtalet för detaljhandeln. Enkelt kan man tycka, men nix. Just nu är det två fall som väntar på att avgöras i Arbetsdomstolen, AD. Den här gången är det Kicks och Polarn O Pyret som inte kommer överens med facket. En tidigare dom i ett liknande fall i AD (Din Sko gällde det då) visar hur enkelt det är för arbetsgivaren. Det är bara att hävda att man organiserar om, arbetsgivarens rätt att göra det går nämligen före den anställdes rätt till fler timmar. Det är mycket spännande att se hur AD dömer i de aktuella fallen. Om de deltidsanställda inte får rätt nu heller, då måste facket fortsätta kampen i andra sammanhang.

I den kommande avtalsrörelsen, i kontakten med politiska partier. Så viktig är frågan. Det handlar inte bara om rätten att få arbeta så mycket att man kan försörja sig. Det handlar också om hur kvinnor behandlas på arbetsmarknaden och hur typiskt kvinnliga jobb värderas. Om jämställdhet helt enkelt.