Uni tog krispaket utan nordiskt stöd

– Vi vill förstås stötta länderna i eurozonen. Det finns många bra saker i detta, men också sånt vi inte kan ta ställning till utan att ha fått tillräcklig tid för analys, sa Handels förbundsekonom Stefan Carlén, när han redogjorde för Handels ställning inför övriga kongressombud.

Den pågående ekonomiska krisen i Europa tog upp mycket tid under yrkesinternationalen Unis fjärde Europakongress, som hölls i Toulouse den 3–5 oktober. Många delegater från länderna i södra Europa vittnade i talarstolen om hur arbetare drabbas hårt av pågående nedskärningar i den offentliga sektorn. Men de anställda ska inte behöva betala för vad bankerna och finansmarknaden har ställt till med, ansåg de. 
– Våra länder är som ett laboratorium där man testar olika saker, Grekland är som ett försöksdjur i ett experiment, sa Stavros Koukos från Grekland.
Han var en av de många som vädjade till kongressen att anta den snabbt framtagna ”akutmotionen om den ekonomiska krisen”, som handlar om vilken strategi Uni ska arbeta för i EU.

Strategin går ut på att exempelvis stödja att Europeiska centralbanken, ECB, finansierar statsskulden i olika länder genom euroobligationer. Dessutom ska EU-parlamentet kunna få mer makt att ta initiativ till lagstiftning. Men detta vill alltså de nordiska medlemsförbunden inte ställa upp på.
– Vi fick se motionen först för några dagar sedan och har inte hunnit analysera den ordentligt. Vi har inte samma uppfattning när det gäller euroobligationer och vi är tveksamma till att ge EU-parlamentet mer makt, förklarar Stefan Carlén.

Svenska fackförbund vill i stället ha så mycket makt som möjligt att tillsammans med arbetsgivarna själva bestämma över villkoren på den egna arbetsmarknaden. Lagstiftning från EU som kan påverka exempelvis skatte- och finanspolitik gillar man inte.
– Men det är bra att vi gemensamt talar om att vi är kritiska mot nedskärningar, privatiseringar och sänkta ersättningar, säger Stefan Carlén.

Motionen om den ekonomiska krisen togs fram av Unis resolutionskommitte och lades fram för de runt 500 delegaterna några dagar innan kongressen öppnades. Den antogs, men utan stöd från fackförbunden i de nordiska länderna.