Bill Skarsgård tänkte bli läkare

Marianne Fredrikssons älskade roman ”Simon och ekarna” har efter en lång process blivit film i regi av Lisa Ohlin som tidigare gjort Veranda för en tenor och Sex, hopp & kärlek. Vem som skulle spela rollen som Simon tog också lång tid att avgöra. Bill Skarsgård fick provfilma flera gånger.
– Bara för att du kommer från en känd skådespelarsläkt har du ingen gräddfil. Man kanske får komma på fler provfilmningar, men får inte roller på grund av det, säger han.

Bill Skarsgård frågar heller inte sina bröder Gustaf och Alexander eller pappa Stellan hur han ska gestalta en roll. Han vill göra sin egen grej.
– Men det är klart vi diskuterar manus och problem som kan uppstå under filmarbetet. Vi är debattglada och stöttar varandra i vår familj.
– Även filmteamet är som en storfamilj och alla har samma mål – att skapa en berättelse som berör människor. Det enda som är lite segt är den långa väntan mellan tagningarna. Då brukar jag läsa böcker och dricka kaffe.

På gymnasiet valde Bill Skarsgård att gå natur eftersom han funderade på att bli läkare som sin mamma.
– Men den linjen var jättetråkig och när jag fick jobba med film insåg jag att jag ville bli skådespelare. Det här yrket är så häftigt. Man får leka och låtsas vara någon annan, samtidigt finns det en seriös anledning.

Innan Bill Skarsgård provade för rollen som Simon läste han romanen och drabbades som så många andra av denna smärtfyllda släkthistoria i skuggan av andra världskriget. Huvudpersonen Simon känner sig vilse i den arbetarklassmiljö han växer upp i. Han längtar efter att bilda sig och börjar på läroverk. Genom klasskamraten Isak får han tillgång till en intellektuell miljö och inser att kultur kan berika livet och göra världen vacker. Speciellt dras han till den klassiska musiken. Något som mot slutet får sin förklaring.
– Då på 40- och 50-talet var klasskillnaderna tydligare i samhället, men de finns förstås kvar i dag. Det är ju olika hur folk bor, hur mycket pengar de har och vilka mål de sätter upp för sina liv. Jag brukar dock inte tänka på vilken samhällsklass människor tillhör, utan ser alla som ett stort gemensamt vi.

Bill Skarsgård tycker det har varit spännande att skildra Simons resa, den revolt han gör och den befriande känslan att äntligen vara en hel individ. Efter att ha spelat unga naiva killar i I rymden finns inga känslor och Himlen är oskyldigt blå var han även sugen på att göra en mer vuxen karaktär. Självfallet har Bill Skarsgård haft god hjälp i arbetet av regissören Lisa Ohlin.
– Hon jobbar mycket med repetitioner och karaktärsbyggande för att man ska känna sig trygg och självsäker som skådespelare. Lisa var även noga med att jag och Jonatan Wächter, som gör Simon som barn, skulle stämma överens känslomässigt.
– Jonatan är en liten smart kille. Jag känner en ömhet för honom och tänkte på när jag debuterade på film som nioåring i Järngänget. Då spelade jag lillebror till min egen storebror Gustaf.  

Bill Skarsgård tror att alla unga känner igen sig i Simons identitetssökande.
– Jag är själv i den åldern då man ställer sig frågor som ”vem är jag?” och ”vad vill jag göra med mitt liv?” och andra lite enklare frågor som ”vilken musik ska jag gilla?”.

Samtidigt tror Bill Skarsgård att äldre, speciellt kvinnor, attraheras av det starka bandet mellan Simon och hans mamma – spelad av Helen Sjöholm. Kärleken dem emellan sätts på hårt prov när den hemlighet föräldrarna dolt för Simon av missriktad omsorg avslöjas. Förutom skådespelarna har naturen en viktig roll i filmen, de karga bohuslänska klipporna och den mäktiga ek dit Simon söker sig för att få tröst och tänka ifred.
– Jag förstår absolut hans kärlek till naturen och går själv gärna i skog och mark och gillar att fiska, även om jag sällan får någon fisk.