Låt oss börja med den problemformulering som dominerar politiken – den så kallade ”medelklassanalysen”. Medelklassen förutsätts vara nästan enhetlig (inte uppsplittrad i skikt av löntagare med olika livsvillkor) samt ha borgerliga värderingar. För att vinna val måste partierna vinna denna medelklass, vilket kräver att partierna vrids åt höger. Dessa idéer finns inte minst hos högerfalangen inom S.

Mot medelklassanalysen ställer vi en annan ”berättelse” – ett producentperspektiv vars grund är industrins betydelse för ekonomin. Några siffror:
• Värdet av exporten motsvarar i dag cirka 50 procent av hela BNP.
• Tillverkningsindustrin svarar för cirka en tredjedel av det nyskapade värde som räknas in i BNP.
• Värdet av varuexporten har fyrdubblats mellan åren 1965 och 2005.

Ska arbetarrörelsen återta initiativet måste S fokusera på industrins roll och med dess hjälp ”spränga” medelklassanalysen. Försvinner industrin dras mattan undan för välfärden. Denna grundläggande insikt saknas i hela den politiska debatten.

Industrin kräver utbildning och forskning. Dessutom blir producenter av varor och utbildning sjuka. Vård krävs för att komma tillbaka i arbete. Det ömsesidiga beroendet mellan producenter av varor, utbildning och vård är uppenbart, förutom att vi alla behöver omsorg när vi blir äldre. Producentperspektivet spränger därmed den konsumentbaserade medelklassanalysen.

Vill S återta initiativet i samhällsdebatten kan partiet inte kapa banden till LO. I stället bör band knytas till TCO. I stället för anpassning till en abstrakt medelklass, som påstås kräva högerpolitik, behövs allianser över fackliga gränser. Enighet inom den egna LO-familjen är en viktig början.

Antalet anställda i de svenska storföretagen har ökat med 30 procent på 20 år. Men ökningen sker ofta utomlands! I Sverige däremot minskar jobben. Trots höga vinstnivåer halkar investeringarna efter. Det handlar uppenbarligen också om makten över vinsterna.

Arbetarrörelsen kan komma igen inför valet 2014. Men det kräver att den höger inom S som vill kapa banden till facket slås tillbaka. I stället måste facket sätta tonen.
Vad det ytterst handlar om är makten över produktionen. Kan arbetarrörelsen ställa denna fråga i centrum kommer många fler att kämpa för ett maktskifte 2014 än vad dagens opinionssiffror anger.

Andreas Löfdahl, metallare Volvo LV Umeå
Åsa Eriksson, undersköterska äldreomsorgen, Kommunal
Jan Hägglund, Handelsmedlem, ledamot kommunfullmäktige Arbetarpartiet