Äta eller ätas?
Jag frågade en nära vän som är vegan om han skulle kunna tänka sig att äta kött om han var tvungen. "Ja, människokött", svarade han kort. "Befängt", tänkte jag till en början, för att därefter göra en djupdykning i ämnet kannibalism.
Människan, toppkonsumenternas toppkonsument, har i alla tider anpassat sig för att överleva, så att vi på grund av jakt och fiske, föroreningar och skövling utrotat vissa djurarter och växter. Människosläktet fortplantar sig i rasande takt och köttkonsumtionen växer.
Boskapsuppfödningen står för en stor del av världens utsläpp av växthusgaser, och nära på hälften av världens spannmålsskörd används som djurfoder. Detta leder till vattenbrist och hungersnöd. Då lär vi oss hur man från stamceller kan odla fram kött.
Sjukt, tycker somliga. Men – djur lider inte, man sparar både vatten och mark och minskar utsläppen. Och går det att odla kött, går det såklart även att odla människokött. Är det då moraliskt fel att äta människokött, som dessutom innehåller de näringsämnen vi behöver?
Att kannibalism förekommit bland människor finns det få belägg för. I dessa tunnsådda berättelser handlar det om sällsynta kulturer i länder far, far away.
Ett uppmärksammat verklighetsdrama som innehåller kannibalism i modern tid, var händelsen som inträffade i bergskedjan Anderna i oktober 1972, då Uruguayan Air Force Flight 571 störtade och de överlevande blev tvungna att äta delar av sina vänner och familjemedlemmar för att inte svälta ihjäl.
Så, var går gränsen? Och om man ska äta människokött, hur ska det gå till? Vem ska bestämma vilka som ska skickas till charkdisken?
Hmm Det finns de som vid ett flertal tillfällen i sitt liv gett blod – för att kunna rädda liv. Det finns även de som anmält sig till donationsregistret för att donera sina organ – för att kunna rädda liv. Vad är det då som säger, om personen själv har fått bestämma, att köttet från dennes kropp inte skulle kunna användas? Det kan vara så ironiskt att vi människor förstört så mycket för oss själva, att vi till slut kommer att bli våra egna brödsmulor att skrapa upp.
Nu är då frågan varför jag måste rapa köttkonsumtionsfrågan ännu en gång. Är jag en av de som inte bidrar till den växande köttindustrin? Svaret är nej. Jag äter kött.
Med det sagt tänker jag när det är dags att hemkallas, liksom punklegenden GG Allin, betala tillbaka genom att skänka ett bidrag och en sista önskan till eftervärlden med två väl valda ord, fast med en annan innebörd: EAT ME
Fotnot: GG Allin föddes i USA 1956 och dog av en överdos 1993. Han är känd för sina obscena liveframträdanden. Bland scenkläderna fanns ett par kalsonger med texten EAT ME.
Mikael Strömberg,
Jobbar som servicetekniker på matleverantören Mat på jobbet och skriver böcker