Industriavtalet inget att sträva efter
Industriavtalet måste bli norm, upprepar inblandade fack och arbetsgivare. Men ett avtal om 3 procent på 14 månader är knappast något att sträva efter för branscher med helt andra problem än industrins.
En av de stora frågorna i detaljhandeln handlar om arbetstiden. Butikerna får längre och längre öppettider. Det leder inte till fler och fler heltidsanställda, om någon trodde det. Tvärtom är deltid det vanliga, det behövs för att man ska kunna bemanna på rätt sätt, tycker arbetsgivarna.
Men även yrkeskompetens är nödvändig och det är ett problem för branschen att få anställda som vill satsa om det inte går att försörja sig. Det finns handlare och till och med kedjeföretag som fattar att branschen måste saneras på oacceptabla anställningsvillkor som endagskontrakt och sms-inhopp. Ikea till exempel.
Samtidigt går utvecklingen på andra ställen åt helt fel håll. Nu senast är det Akademibokhandeln som satt i system att byta ut heltider mot deltider på kedjans alla butiker. Facket driver redan fall om deltidskontrakt som bryter mot las på Kicks och på Polarn & Pyret, som är på väg mot AD. Det vore inte helt otippat att även Akademibokhandeln hamnar där så småningom.
Facket och arbetsgivarna i detlajhandeln arbetar tillsammans för att lösa frågan. Till att börja med ska de göra en gemensam beskrivning av läget. Vi är många som är mycket spända på vad de kommer fram till och om det ger resultat i vårens avtalsrörelse.
Egentligen vore det inte helt fel om de butiksanställda tog intryck av industrin. Tänk om alla, likt förbannade industriarbetare, reste sig och samlades i ett demonstrationståg för heltid och jämlika löner. Då skulle kanske arbetstidsfrågan, som väldigt mycket handlar om ojämlikhet mellan könen, få det genomslag den är värd. Och omvärlden förstå att krav om heltider och jämställdhetspotter är helt rimliga.