Jag som bara skulle köpa ett sminkborttagningsmedel. Men det var ju svårt att argumentera emot. Hon hade ju rätt. Vi har bara ett ansikte. Ja, förutom Nicole Kidman då som på bilderna från den senaste filmgalan ser ut att ha fått minst ett par nya läppar. Det var omöjligt att säga nej. Jag har bara ett ansikte. Fast ibland har jag flera hakor, i synnerhet efter alltför många turer till julgodis-fatet och alltför få till gymmet.

Jag ville inte verka helt kokko heller. Nog förstod jag vikten av en bra nattkräm? Och inte tvättade jag väl mitt enda ansikte med tvål? Så visst, jag öppnade plånboken. Because I’m wöööörth it. Det pirrade till av lika delar ångest som berusning när varorna grävde ett stort hål i min plånbok. Berusning för att jag snart skulle vara ägare till produkter som kändes oerhört lyxiga, ångest för att de definitivt inte låg inom min budgets ramar. Det var ju inte ens en kräm jag var ute efter. Jag lämnade varuhuset med en känsla av att vara, inte lurad men imponerad. Ja, faktiskt. Hon var ju grymt duktig. Det började med en rengöringskräm som jag tyckte var alldeles för dyr och slutade med att jag köpte rengöringskräm och annat för fyra gånger så mycket. Logiskt? Nej. Respekt? Ja, det finns en tjusning med bra yrkesfolk.

Sedan får jag väl stå ut med att äta nudlar resten av månaden. Och jag får vara tacksam, en kollega berättade hur han gått in i en affär för att köpa lakan och kommit hem med en säng för 58 000 kronor. Eller 58 lakan som man också kan säga om man vill vitsa till det. Vad försäljaren sagt till honom? – Du har bara en rygg.

Susanna Eklund
är ståuppkomiker och manusförfattare