”Unga behandlas som slit- och slängvaror”
Många som går till jobbet i dag vet inte om de kommer att ha något jobb att gå till nästa månad, vecka eller ens nästa dag.
Ungdomar är ofta drabbade av detta och att anställas som visstidsanställd innebär otrygghet. En otrygghet som kretsar kring hur mycket man får jobba, om lönen räcker till och om chefen kommer att ringa för att erbjuda jobb. Visstidsanställda förväntas ofta, trots att lön bara betalas när arbete utförs, vara tillgängliga för arbete stora delar av dygnet. Är man inte det slutar telefonen troligen ringa. Den som är beroende av att chefen erbjuder jobb ställer inte krav och vågar sällan gå med i facket. Otryggheten innebär också stora svårigheter att planera sitt liv, få en egen bostad och att på allvar komma igång med vuxenlivet.
Sverige har sedan 2007 ett av Europas mest frikostiga regelverk för tidsbegränsade anställningar. Det ger arbetsgivaren väldigt stora möjligheter att anställa arbetstagare på upprepade tidsbegränsade anställningar samtidigt som det är relativt enkelt att undvika de regler som ger de anställda rätt till en tillsvidareanställning. EU-kommissionen har i och med detta riktat stark kritik mot de svenska reglerna och menar att dessa bryter mot EU:s direktiv om visstidsanställningar.
Som det ser ut i dag staplas många olika korttidsanställningar på varandra, det är inte ovanligt att personer är visstidsanställda på samma arbetsplats år ut och år in. Det handlar inte längre om tillfälliga projekt eller arbetsanhopningar. Det är i många fall uppenbart att personen behövs på regelbunden basis på arbetsplatsen – ändå får man inte en tillsvidaretjänst.
Vi behöver ett arbetsliv som premierar arbetsgivare som kan organisera arbetet på ett långsiktigt och stabilt sätt, som värdesätter att anställda skaffar sig erfarenheter och förbättrar sig på jobbet. Trygga jobb ger tryggare människor och bättre arbetsplatser. I dag går vi i stället mot ett arbetsliv där fler och fler behandlas som slit- och slängvaror och osäkra visstidsanställningar håller på att bli norm för vissa grupper.
Vi stödjer Handelsanställdas förbund i kravet på att möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra ska begränsas och att det måste gå snabbare att kvalificera sig för en tillsvidareanställning. Ett annat viktigt krav de har är att bemanningsföretagen bara ska användas som ett komplement vid tillfälliga arbetstoppar.
Vi som är unga finns inte till för att arbetsgivarna ska kunna ha ”flexibel” personal. Vi vill också kunna äta, bo och leva utan att känna en konstant oro. Ge oss därför trygga jobb så att vi kan betala räkningen nästa månad också!
Malin Skoglund, butiksbiträde; Daniel Söderberg Talebi, butiksbiträde; Jenny Schöldin, butiksbiträde; Nooshi Dadgostar, arbetslös; Teija Johanson, butiksbiträde & Mikael Eriksson, butiksbiträde