Kineser ser sig själva som mer blygt skötsamma. Men det räcker med att kasta en blick på butikerna i storstäderna för att inse att det finns fler sidor av sex-myntet.

I närbutiken Family Mart i Shanghai säljer de kondomer och vibratorer vid kassan, där svenska 7-eleven brukar ha tuggummin. I Peking ser det ut att finnas mer sexshoppar än närbutiker. Officiellt kallar de sina vibratorer och dockor för ”Hälsoprodukter”. Ibland har försäljarna på sig vita labbrockar.

Varför vill de få det att framstå som medicin? Svaret är politik: När
kommunistpartiet tog över makten 1949 förväntades kinesen lägga sin glöd på att bygga det klasslösa samhället. Sex var lika med
fortplantning.

Det dröjde till på 1990-talet innan moralreglerna började luckras upp.
1994 hävdes förbudet mot ”obscena redskap”. Myndigheterna tillät
sexleksaker just därför att de ansågs bidra till folkhälsan och minska
frustrationer i samhället.

Däremot är porr fortfarande totalförbjudet, liksom prostitution. Bägge
är ändå mycket vanliga. En undersökning visar att kineser porrsurfar
mer än svenskar. Eftersom skolorna undviker sexualkunskap blir porr
den enda sexundervisningen för många, enligt forskaren Katrien Jacobs som skrivt boken People–s Pornography.

Mest populärt är japansk pornografi. Västerländska porraktriser uppfattas ofta som för vulgära och aktiva, medan de japanska stjärnorna spelar på en oskuldsfull och undergiven kvinnlig image som går hem bättre i Kina.
Enligt boken är en annan anledning till den japanska porrens
popularitet att den ger unga kinesiska män utlopp för fantasier om
frigjordhet och exotism i den främmande japanska kulturen.

Sammanfattat: Kineser gillar nog sex och porr minst lika mycket som
andra folk. Men de är också förtjusta i tanken att de själva är mer
skötsamma än snuskiga utlänningar.

Ola Wong
Frilansjournalist, bosatt i Peking, Kina