Båda nöjda efter värsta matchen
Lyckligtvis gick det som vanligt. Parterna överens, båda nöjda med avtalet. Hur svårt det var att komma dit den här gången vet bara de som var med.
Men riktigt som vanligt var det verkligen inte inför förhandlingarna. Tonläget var högre än högt, orden hårda. Svenskt Näringsliv kallade till presskonferens för att tala om hur illa facket betedde sig. Arbetsgivarnas utspel gav intrycket att de handelsanställda skulle ha störtat alla i fördärvet om de fick igenom sina krav. Ekonomin, ungdomsarbetslösheten, det var ingen måtta på vad de handelsanställda skulle ställa till med.
Och strejken då. Storstrejk kallade man det förr. Då menades konflikter när väldigt många anställda berörs, som 1909 när 300.000 människor strejkade. Men numera krävs alltså bara 5600 anställda för att det ska kallas storstrejk. Och vanliga oskyldiga människor skulle påverkas enormt, om man fick tro arbetsgivare och media. Ingen mat till skolbarnen, svältande djur, tomma butikshyllor, handlare i konkurs.
Sanningen brukar komma i kläm när det är konflikter. Då struntar man exempelvis i att berätta att det ges dispenser för dem som kör ut mat till skolor och äldreomsorg. Och att Handels lönekrav handlade om jämställdhet var det få journalister som orkade ta reda på.
Arbetsgivarens mantra om 2,6 procent slog dock igenom väl. Och själva bossen Christian W Jansson kunde även näst intill oemotsagd slå fast att i handeln, där tjänar män och kvinnor lika. (Så är det alltså inte, varken i handeln eller någon annan bransch.)
Men det blev avtal, ingen strejk. När det kom till kritan kunde arbetsgivarna visst tänka sig att betala extra till kvinnor i butiker. Bara de fick bullra rejält först, så att omgivningen och Svenskt Näringsliv fick sitt. Och lite skojigt är det att arbetsgivarna ändå hävdar att det blev 2,6 procent, trots att utfallet blir 710 kronor mer i månaden till butiksanställda och 665 kronor till lager, rejält mycket mer än det första erbjudandet. Facket bjussar nog på den beskrivningen av verkligheten.
Men en sak med denna avtalsrörelse skrämmer: Att bakgrunden till kraven för Handels och andra kvinnoförbund så lätt tappas bort i media i allmänhet. Det råder ju inte jämlikhet mellan män och kvinnor, varken på arbetsmarknaden eller någon annan stans i samhället. Människor i allmänhet tror på jämlikhet. Så Handels krav borde vara lätta att förstå och förklara för medierna. Det kanske går bättre nästa gång, om ett år.